Som väntat skrev Migrationsverket igår upp sin prognos för antalet asylsökande i Sverige nästa år. Osäkerheten är av förståeliga skäl stor, men bedömningen är att 95 000 kommer att söka asyl 2015, klart mer än under Bosnienkrigets värsta år 1992, då 84 000 kom till Sverige. Trycket från krigets Syrien och Irak är klart störst (med beräknade 55 000 asylsökande) och sammantaget har flyktingströmmarna i världen inte varit större sedan andra världskriget.
I den bästa av världar skulle EU-länderna hjälpas åt att arrangera flyktingmottagningen i Grekland och Italien, som oftast är de första länder man söker skydd i, och där asylprövningen ska göras enligt Dublinförordningen. Men situationen där är sedan flera år ohållbar, både vad gäller förhållandena för flyktingarna själva och chansen att få en rättssäker prövning. De flesta flyktingar som kommer till Sverige har enligt Migrationsverket inte ens dokument som visar var de tidigare befunnit sig.
Utmaningen för Sverige blir omfattande. Väntetiden för att få sitt ärende prövat väntas öka från 4-5 till hela tio månader nästa år. Och under tiden kommer det förstås att ställas stora krav på boende. Enligt prognoserna skulle det behövas 20 000 nya platser för att möta behoven.
Som väl är finns en bred majoritet i Sveriges riksdag som försäkrar att människor i nöd kan få skydd – uppmaningen att vi måste ”öppna våra hjärtan” gäller oavsett regeringsskifte. Den 14 november har också regeringen bjudit in sju av partierna till överläggningar om hur situationen ska lösas. Att snabba på handläggningen och öka utrymmet på asylboendena kommer att bli huvudfrågan. Det är en budgetfråga men samtidigt ingen fråga om pengar. De familjer som flytt från våldtäkter och mord i IS:s regi måste ha skydd.
Redan nu bör man också diskutera nästa steg i flyktingmottagningen. I dag bor cirka 10 000 kvar på asylboenden i väntan på att bli mottagna av en kommun. Trycket kommer att öka avsevärt under nästa år och risken är stor för en ännu mer splittrad kommunkarta: de som redan tagit emot många, förorts- och glesbygdskommuner, tar emot ännu fler, medan en del fortsätter att inte ta emot några alls.
Justistieminister Morgan Johansson (S) säger till TT att han överväger lagstiftning mot kommunerna. Det vore olyckligt av flera skäl, det kommunala självstyret är ett, den framtida kvaliteten på mottagandet ett annat. Extramedel till kommuner som tar emot många flyktingar, parat med opinionsarbete för att fler ska ta sitt ansvar, borde räcka så länge inte situationen blir helt ohållbar på vissa håll.
Sveriges röst blir också extra viktig i en tid när EU som helhet vacklar. Ropen på strypt invandring gäller främst arbetskraft, men spiller också över på flyktingmottagningen. På sikt blir den en tillgång för länderna, just nu är det en börda som bör fördelas rättvist.