Ingen tror heller att vinsterna kommer att begränsas på något avgörande sätt. Vårdkoncernen Attendos börsintroduktion om några veckor är det slutliga beviset på en långsiktighet i välfärdssektorn. Investerare väntar sig avkastning för lång tid framöver och snart är också våra pensionspengar kopplade till en tjänsteverksamhet som måste ha samma förutsättningar som andra.
Det är egentligen bara Vänsterpartiet som velat ha ett förbud, eller ”inte till salu” som det formulerades i valrörelsen. Socialdemokraterna har i regeringsställning tidigare varit pigga på ”konkurrensutsättning” inom välfärden. I opposition var man betydligt mer kritiska till ”vinsthetsen”. Den formulering man stannade vid, och som också blev direktiv till utredningen i vintras, var att vinster ska återinvesteras i verksamheten.
Och ingen däremot. Alla vill att skattepengar ska användas på bästa sätt. I friskolekommittén finns en bred parlamentarisk enighet om att hejda riskkapitalisternas framfart och att se till att skolorna har en långsiktig strategi, att de inte kan läggas ned mitt under ett läsår. Det kommer att gå att komma överens.
Jämförelser mellan privat och offentligt driven välfärd visar ingen skillnad i kvalitet. De privata företagen är mer effektiva (plus för skattebetalarna) men måste ta ut en vinst för att överleva (minus). Om man sedan tycker att valfrihet har ett värde i sig väger det positiva upp och då finns det inga skäl att försvåra för privata aktörer.
Det är bra att vinsterna i välfärden utreds ordentligt. Lagen om valfrihet i vården (LOV) har tagits bort från utredaren Ilmar Reepalu. Andra saker kan i stället tillföras utredningen. Som till exempel fusket i rot-branschen eller hur sjukhusbyggen plötsligt kan bli många hundra miljoner kronor dyrare. Men det är förstås ingen som har klagat på övervinsterna inom byggsektorn. Eller att byggnadsarbetarna fått upp sina löner genom konkurrens mellan olika arbetsgivare. Dessa klagomål gäller exklusivt för kvinnodominerade yrken och branscher.