När licenssystemet avskaffas kan Radiotjänst avvecklas. Nu föreslås just det, i stor politisk enighet. Den tekniska utvecklingen har gjort att människor inte längre ser på tv på det sätt som man gjorde tidigare. Tekniken skiftar och finansieringsmodellen måste följa med.
Ett alternativ till att avskaffa licensfinansieringen skulle, teoretiskt, kunna vara att i stället ”teknikneutralt” begära licens för allt som kan användas som en tv. Men ingen tror att ett sådant system skulle fungera i praktiken. Den naturliga lösningen är i stället att ersätta licensen med en public service-avgift som då rimligtvis måste tas in på samma sätt som skatten.
För public service-medierna är viktiga också när tekniken skiftar och medievärlden förändras. Allt talar för att konkurrensen mellan olika typer av företag med olika förutsättningar och uppdrag ökar mångfalden och vidgar yttrandefriheten.
De tankar som ibland utvecklats på temat att public service numera bara skulle behövas som ett ”finkulturellt” komplement till de kommersiella kanalerna är i bästa fall ytliga. Politiskt har de haft stöd inom Moderaterna, men dessbättre bara där.
I ett land av Sveriges typ är det snarare så att starka public service-företag, vid sidan av kommersiella aktörer, är en garant för till exempel bra barnprogram, kulturprogram på det egna språket, kvalificerade dokumentärer, väsentlig samhällsinformation och seriösa och granskande samhällsprogram. Och det resonemanget leder fram till ännu en slutsats:
Det finns ett samband mellan bredd och kvalitet. Intressanta personer – artister, författare, debattörer och andra – söker sig naturligt nog till kanaler med bred publik. Exakt hur balansen mellan bredd och kvalitet vid varje tillfälle ska se ut kan diskuteras, men att sambandet finns är svårt att förneka.
Men det krävs finansiering, i former som garanterar bolagens oberoende. Därför bör direktfinansiering av public service över statsbudgeten undvikas. Anslagen till radio och tv ska inte vägas mot andra utgiftsposter i statens budget – risken är stor att pengarna då försvinner till andra ändamål och i värsta fall att framtida politiska makthavare försöker utöva inflytande via anslagen.
Den modell som nu föreslås innebär att en individuell och inkomstberoende public service-avgift tas ut av alla över 18 år som också har en inkomst. Avgiften ”öronmärks” för sitt avsedda ändamål och ska inte kunna höjas eller sänkas godtyckligt.
Det är en bra modell. Någon kan tycka att avgiften ändå kan bli dryg och vill kanske banta public service-bolagens utbud. Men vitsen med public service är ju just kombinationen av bredd och kvalitet. Den är värd att betala för.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör