Förslaget till höstbudget innebär några steg i rätt riktning. Satsningen på skolan i allmänhet, och lärarnas status i synnerhet, är ett sådant. Men där kunde man ha gjort ännu mycket mer. Höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar är ett annat viktigt område. Synd bara att detta inte paras med höjt barnbidrag. Det hade betytt en verklig effekt för hushåll med små ekonomiska marginaler.
Det hade verkligen varit läge för en ny regering att ta ett helhetsgrepp över skolan nu, och bjuda in till blocköverskridande förhandlingar, helst borde man parallellt inleda en utredning om ett återförstatligande. Den klart största intäkten, 9,6 miljarder kronor, kommer från den nedtrappade arbetsgivaravgiften för unga. Ett tydligt besked hade varit att detta oavkortat skulle gå till skolan, för att rusta nästa generation för arbetsmarknaden.
Men en S-ledd regering vill satsa mer på Arbetsförmedlingen, utbildningsplatser och praktik, än på skolan. Hellre lappa och laga systemet med traditionella åtgärder än att angripa roten till problemet, resonerar man.
Det rödgröna budgetförslaget vill tillfredsställa alla som under åtta års alliansstyre instämmande lyssnat på talet att Sverige ska ha gått sönder. ”Skattesänkningspolitiken” byts nu mot en ”upprustning av vår gemensamma välfärd” och det ser ut på detta vis. Lite till vården, lite mer till skolan och se här: en påse pengar som räcker till 30-40 tjänster i Uppsalas äldreomsorg. När beloppen väl passerat de kommunala budgetarna och urgröpts något av oavsedda löneökningar kommer säkert några att anställas till slut.
De små stegen mot en utbyggd välfärd finansieras av små steg mot ett skattesystem som ger färre jobb, och lägre intäkter till nämnda kommuner. Sammanlagt 23 miljarder tas in i skattehöjningar, enligt budgeten, men denna fiktiva summa kommer att justeras vartefter om folk väljer att jobba mindre. Det är verkligen att ta i att säga att arbetslinjen skrotas om denna budget antas i sin helhet, men visst är det en början till en nedmontering vi ser. Ett undantag från regeln att det ska löna sig att arbeta: efter nästan 15 år är det på tiden att a-kassan höjs.
Det är också en överdrift att kalla detta budgetförslag ”en ny inriktning för Sverige”. De flesta beslut av mer principiell karaktär har skjutits upp, som energin, vinster i välfärden och omstridda infrastrukturprojekt (Bromma och Förbifart Stockholm). Däremot sägs i budgeten att den bortre gränsen i sjukförsäkringen ska tas bort 1 juli 2015.
Detta är verkligen att föregripa socialförsäkringsutredningen som kommer med sitt slutbetänkande i januari. Det är ett exempel på hur laddad frågan är, att de rödgröna partierna var tvungna att ta ett initiativ. Men klokt är det inte och ökade sjuktal kan komma att lägga ytterligare belastning på statsbudgeten och därmed på ”upprustningen av vår gemensamma välfärd”.