En av sex anmälda döms slutligen för våldtäkt. Det är ett problem som lagstiftare försökt att åtgärda i decennier. Verkligheten är att många övergrepp aldrig ens anmäls. Dels för att offret inte ser händelsen som en våldtäkt (”det var nog mitt eget fel”), dels för att man inte vill gå igenom allt det som en rättsprocess innebär. Och om man väl tar tjuren vid hornen tillkommer problemet med bevisföringen – att ord så ofta står mot ord.
En grundbult i rättssamhället är att inga oskyldiga döms. Därför ska skuldfrågan bevisas tills dess att bara orimligt tvivel finns kvar. Det är en mycket svår uppgift för åklagaren om ett offer i chock duschat och väntat ett dygn med att göra sin anmälan. Det är ännu svårare om den misstänkte säger att ”jovisst, vi träffades och hade sex men självklart var hon med på det”. Då måste det bevisas att en person utom rimligt tvivel är mer trovärdig än en annan.
Problemen kommer sig av att ytterst få våldtäkter är överfallsvåldtäkter. Olika former av tvång ger sällan fysiska skador. Lagstiftningen är viktig för att vända utvecklingen för sexualbrotten. Men ännu viktigare är normerna i samhället.
Det har blivit bättre. Visserligen måste det självklara ”ett nej är alltid ett nej” fortfarande påpekas gång på gång. I det enskilda fallet, men generellt ställer de allra flesta numera upp på detta. Likaså finns i dag en medvetenhet om att det är oacceptabelt att utnyttja någon som är utslagen av alkohol. Förskjutningen är viktig eftersom många våldtäktsmän numera innerst inne vet att överskridit en gräns och begått ett brott.
Frågan är om utredaren Mari Heidenborgs förslag som presenterades i tisdags kan leda till fler dömda i våldtäktsmål? Svaret är troligen inte, vilket också utredaren själv är medveten om. Bevisbördan blir fortsatt svår med en samtyckeslag. Ändå tas ytterligare små steg framåt med utredarens förslag. Som att det något missvisande begreppet våldtäkt stryks till förmån för sexuellt övergrepp. Och att det införs ett oaktsamhetsrekvisit som ställer krav på gärningsmannen. Här var det uppenbart att hon inte ville och det borde du ha fattat.
Parallellt med att potentiella gärningsmän blir mer medvetna om var gränsen går måste också arbetet med våldtäktsoffer skärpas ytterligare. Vården har redan särskilda akutmottagningar för kvinnor som utsatts för våldtäkt. Men våldtäktsoffret måste kunna lita på att varje steg i kedjan mot en rättegång håller. Utredande poliser måste veta vad som gäller i mötet mellan två människor, liksom hur man ska se på våld i nära relationer.
Den som anklagar en annan för ett grovt brott måste ifrågasättas, det kräver rättssamhället. Men lagstiftningen och de utredningar som gjorts måste ha en sådan kvalitet att alla inblandade kan vara säkra på att detta görs på goda grunder. Den nya utredningen är ett litet steg i den riktningen.