Efter ett halvårs skällande på en opposition som velat ”montera ned den svenska modellen” är det plötsligt enkla jobb som gäller. Många inom arbetarrörelsen stannade nog till i steget när de hörde statsminister Stefan Löfven vid regeringsombildningen i onsdags. När han sade att näringsminister Mikael Damberg (S) ska få till uppgift att ta fram enkla jobb i förhandlingar med näringslivet.
Det var ju exakt det vi inte skulle ha, enligt S. De nyanlända skulle i stället utbildas och få jobb inom välfärdssektorn där staten satsar nya miljarder. ”Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas med statligt satta fattiglöner”, sade Löfven i ett tal 29/2. Han säger nu inte uttryckligen hur dessa enkla jobb vara betalda, men om den svenska modellen ska gälla måste det vara mindre än för mer avancerade jobb.
Den som ombeds definiera enkla jobb blir ofta svaret skyldig. Det är inte rimligt att Sverige ska gå tillbaka och göra automatiserade jobb manuella igen, att det blir en come back för bortrationaliserade jobb som springsjasar eller kaffekokare. Enkelheten sitter inte i själva arbetsuppgifterna. Självklart handlar det inte om jobb som kräver en särskild utbildning, men det gäller ju många av de jobb som redan finns.
De allianspartier som föreslår enklare jobb är tydliga med att det är en större lönespridning man vill ha, lägre trösklar in på arbetsmarknaden. Detta motsätter sig förstås facket och arbetsmarknadens parter lär inte lösa detta på egen hand. Då vill C och L ha en lagstiftning, vilket Moderaterna ännu så länge motsätter sig. Vad regeringen tycker är sedan i onsdags höljt i dunkel.
Den svenska modellen har varit ett framgångsrecept för Sverige. Den har dock en tydlig baksida, att den riskerar att cementera utanförskap genom att bara verka för dem som redan har ett jobb. Sedan 1990-talskrisen har det blivit allt tydligare att svaga grupper har svårt att få riktiga jobb. Ungdomar utan gymnasieutbildning, äldre och funktionshindrade cirkulerar mellan arbetsmarknadsåtgärder och upplevs inte som anställningsbara. Detsamma gäller i hög grad utrikesfödda.
I fjol sökte över 160 000 asyl i Sverige och cirka hälften tros få uppehållstillstånd 2016-2017. Redan i februari var de utrikesfödda för första gången i majoritet bland Sveriges arbetslösa. Det är den här utvecklingen som Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna försöker bryta. Ingen vill ha tillbaka ”enkla jobb”. Ingen vill att man inte ska kunna leva på sin lön. Men trösklarna för att få ett jobb måste helt enkelt sänkas.
Möjligen finns det nu ett utrymme för en blocköverskridande överenskommelse om jobben. Bollen ligger hos Stefan Löfven som först måste förklara vad han menar med enkla jobb, sedan hur de ska betalas och med hur mycket. Om ingenting görs riskerar man inte bara högre arbetslöshet, utan även en ökande social oro.