I praktiken kan den bli desto längre för den som väljer att färdas med det miljövänliga alternativ som tåget utgör.
Trafiken mellan Uppsala och Stockholm är livlig och utbytet stort. Förutom de spontanresenärer – som exempelvis besöker en vän, en fest eller ett kulturevenemang i systerstaden – finns många människor som på daglig basis arbetspendlar mellan de två. Och det borde vara en absolut självklarhet att spårtrafiken mellan Sveriges största och fjärde största stad – som inte ligger mer än dryga 70 kilometer från varandra – ska gå att lita på för resenärerna.
Fast så är i dag tyvärr inte fallet.
Efter en ovanligt mild och smidig tågvinter blir vi åter påminda om hur skört järnvägssystemet mellan Uppsala och Stockholm egentligen är. En rasad kontaktledning i Märsta förorsakade i onsdags en brand som förstörde känslig utrustning, vilket i sin tur ledde till stora problem i trafiken. Ännu under gårdagen rådde fullkomligt kaos.
För att komma från Stockholm till Uppsala fick resenärerna först ta tåg till Märsta, därefter buss till Knivsta, vänta, och så slutligen tåg mellan Knivsta och Uppsala. Restid: cirka två timmar.
Än värre är att felet tidigast kan vara avhjälpt på måndag, alltså fem dagar efter att det inträffade. Till UNT sade Peter Behrman, presskommunikatör på Trafikverket: ”En massa kablar och en och annan dator måste bytas ut och en massa komponenter behöver beställas, så det kan ta lite tid.” En sådan beskrivning av den uppkomna situationen väcker flertalet frågor.
Hur sköts egentligen underhållet på sträckan Uppsala – Stockholm? Borde inte Trafikverket ha ett större reservdelslager, så att man inte behöver invänta ”beställda komponenter” när olyckan är framme? Anser SJ fortfarande att det var en god idé att lägga ner resebutiken i Uppsala?
Förmodligen förargar få saker resenärer så mycket som när någonting går fel och det inte finns personer på plats som man kan vända sig till gällande ombokningar, råd och/eller reklamationsärenden.
En fungerande tågtrafik är oerhört viktig både ur miljöhänseende och för arbetskraftens rörlighet – och därmed även ur arbetsmarknadssynpunkt. Men varje gång kaosartade situationer lika den nuvarande uppstår får det konsekvenser.
För det första går tusentals arbetstimmar förlorade, vilket missgynnar företagen och ekonomin. För det andra urholkas resenärernas förtroende, vilket dels kan leda till att många framöver väljer att ta bilen i stället medan andra, långsiktigt, inte överhuvudtaget ser sträckan Uppsala – Stockholm som rimlig att arbetspendla.
Detta är naturligtvis ett oacceptabelt scenario för två dynamiska och växande städer som – på kartan – ligger såpass när varandra.