I veckan som gick lämnade Paulsen den plats i Europaparlamentet som hon första gången valdes till redan 1999.
Som just avgången politiker kan hon visa upp större konkreta resultat än de flesta, som EU:s djurhälsolag och det beslut mot antibiotikaanvändning som togs så sent i maj i år. Genom sin politiska gärning har hon engagerat sig i frågor som andra avstått från att beröra eller nöjt sig med att överlåta till intresseorganisationer med snäva perspektiv.
Men Marit Paulsens största insats är att hon gjort EU-medlemskapet och dess verkliga innebörd känt och folkligt förankrat. Många som av gammal vana varit ljumt intresserade av Europasamarbetet tänkte om när Marit Paulsen engagerade sig hårt på ja-sidan inför folkomröstningen 1994. Hon engagerade sig på samma sätt inför folkomröstningen om euron 2003 – men förlorade den gången.
Marit Paulsens stora trovärdighet ligger naturligtvis i att hon inte på något sätt motsvarar schablonbilden av en politiker. Hon bytte parti från S till FP på grund av Europatanken och vet genom sina personliga erfarenheter vilka risker både enskilda människor och hela samhällen löper när totalitära idéer får breda ut sig. EU är trots alla brister en livboj för demokrati och anständighet och därför ska Sverige självfallet vara med.
Kombinationen av folklighet, trovärdiga visioner och djupa kunskaper gjorde henne oslagbar i debatter. Demokratin behöver fler politiker av Marit Paulsens kaliber.