Men Vietnamkriget ledde fram till ännu en enpartidiktatur, som visade sig kapabel att starta ett eget anfallskrig. Därmed slocknade många drömmar. Och när asiatiska tigerekonomier bevisade kapitalismens förmåga att skapa välstånd genom frihandel, blev ytterligare ett antal dogmer obrukbara. Sedan kom de demokratiska revolutionerna i Östeuropa och marxismen framstod som dödsdömd.
Sedan dess har det varit mer tunnsått med lyskraftiga förgrundsgestalter som har kunnat ge vänstern draghjälp. Den franske nationalekonomen Thomas Piketty, som under gårdagen besökte Almedalen, utgör ett av de få undantagen.
Piketty är känd för sitt verk ”Capital in The Twenty-First Century”, där han kritiserar de stora förmögenhetsskillnaderna i världen. Tesen är att avkastningen på kapital har varit högre än tillväxten, vilket leder till att ägandet koncentreras. Piketty har även föreslagit drastiska åtgärder för att reglera kapitalet, i form av bland annat arvs- och förmögenhetsskatt och skyhöga skatter på höga inkomster.
När det blev känt att Piketty skulle komma till Almedalen visste jublet inga gränser på bloggen Politism, där redaktören Margret Atladottir slog fast följande: ”Thomas Piketty är allt. Precis allt. Han är fransk. Belevad. Intelligent. Litterär. Han är vacker. /…/ Piketty är det största som hänt sedan Karl Marx.”
Visst kan man förstå Pikettys attraktionskraft för vänsterflygeln inom S. Och även liberaler borde ta hans synpunkter på allvar, så att kapitalismens mer negativa sidor kan tämjas med socialliberala lösningar. Men man kan fråga sig vad en partiledning, som knappt längre vågar vara socialdemokratisk av rädsla för Anders Borg, egentligen har att hämta hos en radikal som Piketty.
Inte mycket, visade det sig. Ett förslag till bankskatt, sockrat med ett löfte om att pengarna skulle användas för att finansiera minskade barngrupper i förskolan, presenterades förvisso under gårdagen. Men retsamt nog skedde det bara ett par timmar efter att SD hade kommit med ett eget populistiskt förslag om bankskatt. Dessutom var den tidigare näringsministern Thomas Östros, som i dag är VD för Svenska Bankföreningen, snabb att såga förslaget, som han såg som skadligt för jobbtillväxten.
Det faktum att partiets ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson inte ens vill kalla skattehöjningen i fråga för en skattehöjning, utan döljer sig bakom det i sammanhanget felaktiga uttrycket skatteväxling, tyder på att yta och PR fortfarande är alltför viktigt för S. Det är synd.
Mycket talar för att det behövs en högre beskattning av fasta och stabila skattebaser, så att mer skadliga skatter kan sänkas. S borde därför återkomma med mer genomtänkta förslag. Dessa får gärna vara befriade från populism.