På söndagen betonade statsminister Stefan Löfven att sex ska vara frivilligt. Det borde vara en självklarhet, men så är långt ifrån fallet. Den senaste tidens överfallsvåldtäkter i Malmö är vidriga exempel som ger kalla kårar. Det råder inga tvivel om sådana brott kräver kännbara straff, men det finns alltjämt övergrepp som hamnar i en juridisk gråzon, trots att lagstiftningen skärpts i flera omgångar sedan 2005 för att täcka in fler och fler handlingar.
Samtidigt visar Brås nationella trygghetsundersökning att sexuella övergrepp har ökat på senare år. Det är yngre kvinnor som är mest utsatta, vilket bland annat otryggheten på festivaler vittnar om. #metoo visar att motkrafterna är starka, men det krävs handling på bred front för att bekämpa övergreppen och nå verklig jämställdhet. Kvinnor ska inte behöva se sig om över axeln på kvällarna.
Flankerad av vice statsminister Isabella Lövin (MP) och justitieminister Morgan Johansson (S) meddelade statsministern på söndagens pressträff att Sverige kommer att få en ny sexualbrottslagstiftning byggd på samtycke. Det är en välkommen nyordning, men det finns anledning att tona ner förväntningarna på dess praktiska följder och hålla ett öga på hur lagstiftningen tillämpas. Samtycke innebär att de som har sex med varandra ska vara säkra på att allt som händer sker frivilligt. Ingen ska kunna komma undan med att säga att man inte använde våld eller hot, eller att man inte utnyttjat en person i en särskilt utsatt situation. Om sexet inte bygger på respekt för var gränserna går så är det fråga om ett övergrepp som är straffbart.
Regeringen föreslår att ett oaktsamhetsrekvisit införs så att det går att döma förövare även om det saknats uppsåt. Dessutom vill den skärpa minimistraffet för grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn, samtidigt som det ska bli svårare för gärningsmän att skylla på att barn sett äldre ut än vad de är. Det är bra förändringar. En lagrådsremiss kommer att överlämnas av regeringen under veckan och eftersom det finns en majoritet i riksdagen för samtycke kan lagändringen börja gälla 1 juli 2018.
Vad som däremot är högst tveksamt är om lagändringen kommer att leda till att fler personer lagförs. Det grundläggande problemet i mål som rör sexuella övergrepp är att ord ofta står mot ord och att det saknas bevismaterial. Det är inget som förändringarna i lagen ändrar. Det finns även en farhåga om att bevisbördan tvärtemot intentionerna kommer att vila ännu tyngre på offret än på gärningsmannen när det gäller för domstolen att avgöra om det verkligen funnits uttryckligt samtycke. Det finns all anledning att följa upp hur domstolarna tillämpar lagen.