Att läsa tränar en att gå i dialog med en text, med någon annans tankar och röst, samtidigt som man får resonera med sig själv och hitta en inre röst. Det bygger tolerans, empati och självinsikt.
Få skulle säga att det uppnås med skärmar och sociala medier, som ersatt böckerna. Pedagoger, psykologer och kognitionsvetare kan ofta enas i att analog inlärning är bättre än digital och att skärmar försämrar empatin.
Ändå har politiken under lång tid sagt till svenska skolan: Digitala läromedel är minst lika bra som analoga, och de personliga skärmarna är inget som skolan kan göra något åt.
I veckan tillsatte regeringen en utredning om ett generellt mobilförbud i grundskolan. Det är bra, men inte helt lätt. Breda förbud har historiskt sett sämre legitimitet. Barnkonventionen är svensk lag och säger att barn har rätt att involveras i beslut som rör dem. Läroplanen föreskriver att elever har rätt att lära sig om den digitala världen.
Lärarfacket var tvära till utredningen. Dyrbar tid går till att samla in telefoner och lösa konflikter, och inga pengar får vi för det, lyder argumentet – igen. Det är synd att vuxna sätter sina egna problem före långsiktiga nackdelar för generationer av skärmberoende.
Konflikter uppstår för att skärmar och sociala medier är beroendeframkallande. Man tänker på dem även när man inte använder dem, blir irriterad och får abstinens, som forskaren Lisa Thorell vid Karolinska institutet summerat det – för vuxna, en grupp som borde vara bättre på att motstå impulser och reglera känslor än barn.
Vissa skolledare håller fast vid sitt didaktiska ideal att skolan ska “skapa förutsättningar” (DN, 18/9) för elever att lägga undan telefonen och umgås, spela schack eller vara ute på rasterna. Men då missförstår man konflikten och sin egen roll.
Skolan arbetar på gott och ont långsamt och ska enligt läroplanen “överföra och utveckla ett kulturarv”. Det tar tid. Dagens teknikföretag har årtionden av forskning och designexperiment i ryggen för att maximera tiden som deras produkter används. Om det bara gick att sluta eller drastiskt minska skärmtiden hade de flesta vuxna och barn gjort det. Men i snitt lägger en majoritet av unga så pass mycket tid på skärmar att det går ut över skola, sömn och motion fastän de inte vill det. Med en telefon på lektionen är de inte mentalt närvarande, knappast med en dator heller.
En enkät från Skolverket förra året visade att sex av tio rektorer använt sig av lagändringen från 2022 som tillåter insamling av mobiler. De positiva effekterna är så stora att få går tillbaka. Det var därför förbryllande att en avhandling vid Göteborgs universitet samma år fann att lagen inte funkar för att elever i skolor med mobilförbud hittar sätt att använda skärmen ändå.
Det visar snarare att skolan måste utgå från att all skärmanvändning kapar koncentrationen och fokusera på att använda skärmar i de pedagogiska moment där tekniken har minst påverkan på lärandet.