Det är slutsatsen i en oberoende studie som i torsdags presenterades av Uppsala kommun och landstinget gemensamt. Modern spårvägstrafik, så kallad stadsspårväg, är mest långsiktigt hållbar, har större kapacitet och är mer fördelaktig ur ett stadsutvecklingsperspektiv än vad alternativet snabbussar skulle vara. Spårväg kan också från början planeras in i utvecklingen av nya stadsdelar.
Det är alltså två system som vägts mot varandra, stadsspårväg och Bus Rapid Transit eller BRT. BRT är billigare att anlägga, men har inte den långsiktiga transportkapacitet som krävs i en stad som växer så starkt som Uppsala gör. Beräkningen är att BRT klarar kapaciteten fram till ungefär år 2030. Sedan blir trycket för hårt och spårvägen blir under perioden 2030 – 2050 ett bättre alternativ för de verkligt stora trafikströmmarna.
Ingen menar att spårvägen ska ersätta bussarna överallt. Landsbygdstrafiken sker säkert även i framtiden bäst med buss och det kommer alltid att finnas sträckor också i själva staden där spårväg inte är någon bra idé. Men på ett antal strategiskt valda sträckor kan spårvägen bli överlägsen.
Det är tretton år till 2030. I ett stadsplaneringsperspektiv är det en ganska kort tid. Det finns därför starka skäl att i den fortsatta stadsutvecklingen redan nu se till att en utbyggnad av spårväg i nästa steg underlättas. Det finns inte heller något som säger att man måste vänta till 2030 med att ta någon del av ett framtida spårvägssystem i drift.
En sträckning som redan planeras är en ”åtta” som berör Gränby, Råbyvägen, Gottsunda och Ultuna. En del av denna sträcka, kallad ”kunskapsspåret” ska koppla samman centrala staden med just Ultuna. Det kan med fördel planeras för spårväg, även om trafiken tills vidare kommer att ske med bussar.
Hur resandeströmmarna kommer att förändras fram till 2030 kan ingen säkert veta i dag. Men de kommer inte att bli mindre.
Håkan Holmberg