Talet innehöll inga av de mörka, apokalyptiska, formuleringar som präglade Trumps installationstal för en dryg månad sedan. Inte heller gick han till angrepp mot medierna, domstolarna eller säkerhetsorganen. Uppenbarligen insåg han att tal inför kongressen inte är rätt tillfälle för utfall av den typ som han tycker hör hemma på möten med sina kärnväljare.
I stället var talet en sorts luftig vision av hur bra allting äntligen skulle bli i Amerika, efter flera decenniers vanstyre (alltså även under tidigare republikanska presidenter).
Döende industrier skulle komma tillbaka, fulla av liv och utvecklingskraft. Försvaret skulle bli starkare än någonsin. Den nedslitna infrastrukturen i form av vägar och mycket annat skulle ersättas. Drogepidemin skulle hejdas. Skatterna på företagen och medelklassen skulle minska kraftigt. Nedslitna innerstäder skulle rustas upp. Tryggheten i vardagslivet skulle komma tillbaka.
Trump utlovade till och med någon form av föräldraförsäkring – något som var en viktig punkt i Hillary Clintons valplattform. Han sade sig flera gånger söka efter samarbete också med sina politiska motståndare.
Vilka förutsättningar som finns för det, när Trump samtidigt ger förvrängda bilder av tillståndet i landet – om allt från Obamas sjukvårdsreform till arbetslösheten (Trumps siffror över arbetslösa inkluderar både pensionärer och studenter) är en annan fråga. Talet innehöll få detaljer och absolut ingenting som kunde förklara hur Trumps alla visioner skulle finansieras. Och inbäddat i visionerna fanns många av de mer uppseendeväckande inslagen i hans tidigare löften kvar.
Muren mot Mexico ska fortfarande byggas. Ett nytt förslag om inreseförbud från ett antal utpekade länder väntas, som om detta skulle skydda USA från terrorism. Och en ny myndighet ska inrättas för att stödja personer som utsatts för brott av papperslösa immigranter – som om det var brottslingarna och inte brotten som var det viktiga.
Till manus hörde också att Trump uttalade sitt fasta stöd för Nato och hävdade att kravet att samtliga medlemsländer ska betala sin andel redan börjar ge resultat. ”Pengarna flödar in” som presidenten med sin vanliga förmåga till måttlösa överdrifter uttrycker det.
Men det är bra att också Trump själv säger det som måste sägas om Nato och som hittills bara sagts av andra inom hans administration. Samtidigt pågår undersökningarna av olika medarbetares band till ryska intressen under och efter valkampanjen som förut.
Trump gjorde en ansträngning att framstå som en mer normal president när han mötte kongressen. Men ingen vet vad han twittrar i morgon bitti, eller morgonen därpå.
Håkan Holmberg