Namnet säger en hel del. Det handlar inte bara, kanske inte ens i första hand, om IS utan om att den kurdiska milisen YPG ska hållas borta från Eufrats västra strand. På så sätt skulle det bli omöjligt för Syriens kurder att upprätta ett sammanhängande självstyrande område i norra Syrien och därifrån kunna ge stöd till PKK i Turkiet.
YPG har hittills varit den enda riktigt effektiva markstyrka som finns i kriget mot terrorsekten IS. Milisen har fått stöd från USA, men har nu uppmanats att dra sig tillbaka från städerna på västra flodstranden. USA försöker gå en ytterst komplicerad balansgång där kampen mot IS och samverkan med kurderna ska bedrivas utan en brytning med Turkiet. Turkiet däremot har länge bortsett från hotet från IS och till och med låtit sekten få förnödenheter och vapen – allt för att försvaga al-Assadregimen i Syrien.
Al-Assad i sin tur får nu omfattande stöd från Iran och Ryssland och ryskt flyg säger sig bomba IS i norra Syrien. I verkligheten är det snarare andra motståndsgrupper mot al-Assad som är måltavlan. Striden mot IS är, precis som när det gäller den turkiska offensiven, delvis också en förevändning för något annat.
IS förlorar gradvis kontrollen över allt större områden. Det är bra, men det skulle ha gått ännu fortare om Turkiet och Ryssland hade lagt andra intressen åt sidan för att på allvar kämpa ned terrorsekten.
Risken finns nu att Assad-regimen får möjlighet att åter etablera sig i områden som kontrollerats av IS, med allvarliga konsekvenser för den sunnimuslimska befolkning som inte stöder extremisterna.
Kan Turkiet till sist acceptera att al-Assad sitter kvar? Kan USA göra det? Ingen vet, men tillåts den syriska regimen behålla makten så kan det bli omöjligt att få slut på kriget. Regimen i Damaskus ligger inte långt efter IS i grymhet.
Håkan Holmberg