Kanske det. Men det kan i så fall också bero på att Gamov inte försökt ta reda på särskilt mycket.
Det är vanligt att svenska och andra parlamentariker medverkar som valobservatörer inom ramen för den Europeiska säkerhetskonferensen, OSSE. Så var det inte med Gamov. Till UNT säger han att resan skedde efter inbjudan från en organisation som kallar sig European Council on Democracy and Human Rights, ECDHR.
Martin Kragh som är chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet hade när UNT frågade aldrig hört talas om denna organisation. Vad vi däremot vet från Gamov själv är att den inbjudan han tackade ja till gick ut till samtliga ledamöter i den partigrupp i Europaparlamentet där bland andra Sverigedemokraterna ingår.
Man får leta ett bra tag på nätet för att hitta spår av detta ”råd för demokrati och mänskliga rättigheter”, men de finns. Ordförande är en polack vid namn Janusz Niedzwiecki, som också är aktiv i Zmiana, ett Putinvänligt politiskt parti i Polen.
Partiledare för Zmiana är Mateusz Piskorski, en person med lång historia inom kretsar som vill bryta Polens europeiska och atlantiska orientering till förmån för den så kallade eurasiska rörelse som förknippas med den ryske fascisten Aleksandr Dugin. Retoriken är antikapitalistisk och antiglobalistisk och det uttalade målet är ett ”enat Eurasien” från Lissabon till Vladivostok.
I maj 2016 greps Piskorski av polsk säkerhetspolis, misstänkt för samarbete med rysk underrättelsetjänst.
Till Aftonbladet sade Janusz Niedzwiecki i förra veckan att Gamov och övriga ”valövervakare” från ECDHR var inbjudna som gäster och att inbjudare och finansiär var Russian Peace Foundation, en halvofficiell organisation med rötter i sovjettiden. Ordförande är Leonid Slutskij, en av de 20 medarbetare till president Putin som 2014 sattes upp på USA:s sanktionslista som en följd av kriget i Ukraina.
Att ECDHR är en fasad för ryska politiska intressen behöver ingen betvivla. Syftet är uppenbarligen dubbelt: Dels vill man destabilisera politiken i övriga europeiska länder – det finns också uppgifter om omfattande penningtvätt. Dels vill regimen ge den egna befolkningen ett intryck av att systemet är legitimt och demokratiskt – samtidigt som inhemska oberoende organisationer som på allvar försöker övervaka valen förföljs.
Oavsett vad Gamov visste så är det uppenbart att han utnyttjats av kretsar med nära band till den ryska regimen för att bidra till att ge en fördelaktig bild av systemet. Och lika uppenbart är att han utan betänkligheter rör sig i kretsar som i Rysslands intresse vill stöpa om både inrikes- och utrikespolitik inom EU:s medlemsländer.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör