Experter som analyserar det som är känt om den missil som landade i havet mellan Nordkorea och Japan är inte helt övertygade. Men att Nordkoreas kapacitet förstärkts avsevärt förefaller uppenbart. Om detta också innebär att krigsrisken i nordöstra Asien har ökat är svårt att bedöma och svaret beror inte bara på Nordkorea självt.
Det finns en sorts pervers rationalitet i det nordkoreanska agerandet. Syftet med kärnvapensatsningen är inte att starta krig utan att förse regimen med en livförsäkring – varje försök utifrån att störta eller underminera diktaturen skulle kunna leda till att kärnvapnen används. Poängen är att världen inte ska kunna veta när och hur något sådant kan ske. Men samtidigt inser förmodligen de nordkoreanska ledarna att regimen skulle gå under om den själv startade en nukleär konfrontation med omvärlden.
Missiltestet nu hade förmodligen också kunnat genomföras under den kinesiska partikongressen nyligen. Men det är troligt att Kina klargjort att en sådan provokation under pågående kongress skulle kunna få kineserna att ta sin hand ifrån Kim Jong-uns regim. Kina är ju den enda stat som i någon mening kan räknas som ”allierad” till diktaturen i Pyongyang.
Oron i Sydkorea och Japan är däremot påtaglig. Sydkoreas huvudstad Söul ligger inom skotthåll från gränsen mot norr och nordkoreanska missiler har vid flera tillfällen passerat eller slagit ned i farlig närhet av de japanska öarna. Sydkorea svarade i tisdags med ett eget robottest, bara minuter efter det nordkoreanska, och Japan kommer att intensifiera sitt samarbete med USA.
De officiella amerikanska kommentarerna har hittills varit sparsamma. President Donald Trumps våldsamma verbala utfall – fullt i klass med dem som Nordkoreas regim brukar kasta omkring sig – saknas än så länge. Om Trump trodde att hans eget ordval skulle kunna påverka Nordkoreas ledning till större försiktighet så har förhoppningen inte slagit in. Däremot finns en risk att Kim-regimen ser sig som ”vinnare” genom att Trumps ord inte åtföljts av någon militär handling.
Frågan vad man kan göra åt Nordkorea kvarstår alltså obesvarad. Det amerikanska stödet till och samarbetet med Sydkorea och Japan är dock viktigt och kanske en stabiliserande faktor. Om Nordkorea nu hävdar att man uppnått målet att kunna hota USA:s västkust så borde logiken tala för att man hejdar sig just där – att angripa USA, Japan eller grannen i syd skulle ju förmodligen utlösa en katastrof också för Nordkorea.
Att Nordkorea skulle erkännas av omvärlden som en ”legitim” kärnvapenmakt är dock uteslutet. Det skulle ge samma farliga legitimitet åt andra skurkregimer med kärnvapenambitioner. Vad som tills vidare återstår är nya och skärpta sanktioner.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör