Enligt den amerikanska regeringens handelsrepresentant Robert Lightizer har i stället ”implementeringen pausats”. Pausen ska gälla till 1 maj och berör förutom EU också Argentina, Australien, Brasilien, Kanada, Mexiko och Sydkorea.
Alla dessa har enligt Lightizer ett ”viktigt säkerhetsförhållande” med USA. De ska därför få möjlighet att förhandla fram något annat sätt än tullar för att komma åt det hot mot USA:s nationella säkerhet som importen av stålprodukter påstås innebära.
Tullarna kan alltså aktiveras ändå, fast längre fram. Eller är avsikten i verkligheten att maskera en faktisk reträtt och gå med på undantag för EU och andra länder som på olika sätt räknas som USA:s allierade? EU-toppmötet i Bryssel krävde i fredags att undantagen görs permanenta.
Situationen illustrerar närmast övertydligt hur illa genomtänkt president Trumps beslut om tullar i verkligheten är. Ett annat sätt att uttrycka saken är att konstatera att Trumps ombytlighet är sådan att ingen kan veta riktigt säkert från en dag eller vecka till nästa vilken linje USA verkligen följer.
När beslutet om tullarna först offentliggjordes hette det att det hela egentligen riktades mot Kina – trots att det var helt andra länder som i första hand skulle drabbas. Den kinesiska stålexporten till USA är inte heller särskilt betydande. Nu har den amerikanska administrationen i stället aviserat tullar för mer än 50 miljarder dollar på sammanlagt 1300 andra varor från Kina.
Var detta ska sluta är inte lätt att säga. Men om man räknar med att myndigheterna i USA behöver 15 dagar för att precisera de nya tullreglerna och därtill 30 dagar för remissbehandling inom landet så får man ett förhandlingsutrymme fram till början av maj – händelsevis lika lång tid som tullarna mot EU med flera länder har satts på ”paus”.
Någon form av förhandlingar, dels mellan USA och EU samt de sex andra länderna, dels mellan USA och Kina är alltså att vänta. Förmodligen är det så att ett verkligt handelskrig mellan USA och Kina, om det skulle bryta ut, kommer att skada den kinesiska ekonomin mest. Men också den amerikanska ekonomin kan påverkas allvarligt. Tullarna kan bli kortsiktigt populära i branscher som pressas av konkurrens utifrån. Men samtidigt måste man räkna med en allmän prisstegring som drabbar ekonomin i dess helhet.
Trump har inte helt fel i att Kina, där företagen inte verkar på en normal marknad och där staten alltid finns i bakgrunden, agerar på ett sätt som strider mot viktiga principer för det internationella handelsutbytet. Samtidigt borde också han kunna inse att ett handelskrig skadar hela världsekonomin. Det finns fortfarande en dryg månad för att desarmera hotet.
Håkan Holmberg