Finland vågar och vinner med stora projekt

Sverige har något att lära när infrastruktur ska byggas.

Jätteprojekt som tunneln under Engelska kanalen kräver ibland att politikerna blundar och satsar friskt.

Jätteprojekt som tunneln under Engelska kanalen kräver ibland att politikerna blundar och satsar friskt.

Foto: Christophe Petit Tesson

Ledare2025-06-11 08:30
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Finland menar allvar. En förbindelse över Kvarken, mellan Umeå i Västerbotten och Vasa i Österbotten, är fullt möjlig. Enligt utredningen från det finska Trafikledningsverket skulle en bro eller en tunnel över havet minska restiden med flera timmar (förstås). Dock skulle behovet av en sådan förbindelse vara ”måttligt”, ett par tusen fordon om dygnet, och kostnaden riskerar att bli skyhög, hundratals miljarder kronor.

Engelsmän och fransmän kliar sig i huvudet. Deras kanaltunnel som invigdes 1994 är flera mil kortare än Kvarken-länken. Den tog sex år att bygga och kostade 120 miljarder kronor i dagens penningvärde. Men så förbinder den också två tiomiljonersstäder och har blivit en ekonomisk succé. Umeå och Vasa har 200 000 invånare tillsammans. Har de hur mycket pengar som helst där uppe i norr?

Utredningen tydliggör en skillnad mellan Sverige och Finland. Knappast ens lokala västerbottniska politiker, stukade av Northvoltkonkursen, tror att en länk över Östersjön vore realistisk. Man vet på förhand hur det skulle låta från Riksdagen vars politiker på 2000-talet varit oförmögna att exempelvis bygga höghastighetsbanor.

Varje ny investering i Sverige orsakar våndor för att det blir för dyrt och krångligt. De dåliga exemplen radar upp sig, av projekt som drar ut på tiden och mångdubblar kostnaderna. Bygga ett nytt spår? Ha, vi förmår inte ens underhålla de befintliga. Enligt det svenska Trafikverkets bedömning i våras är underhållsskulden på järnvägen 90 miljarder kronor och bara 10-15 procent kommer att kunna åtgärdas fram till 2037.

Finland har byggt ny kärnkraft, Olkiluoto 3, och invigde 2023 världens första djupförvar för använt kärnbränsle. Reaktorn blev 14 år försenad och dyrare än beräknat men har nu fått stor betydelse för det nordiska elsystemets robusthet. Sverige kan förhoppningsvis börja lägga kärnbränslet i slutförvaret i Östhammar på 2030-talet, men hela anläggningen beräknas inte vara färdig förrän 2080.

Den svenska kärnkraftsdebatten är ett kapitel för sig. Inte den mest optimistiske kan tro att något blir klart före nästa val. Eller näst-nästa. Eller näst-näst-nästa.

Finland gör saker, även om det går fel ibland. I Sverige framstår det mesta som omöjligt. Det är en kraftig förenkling, men med ett korn av sanning. Skolan, försvaret, infrastrukturen. Finns det något område där Sverige numera framstår som ett kostnadseffektivt föredöme?

Ska vi då säga ”perkele, vi bygger väl en tunnel till Vasa”? Nej, säkert inte. Men bara det faktum att finländarna har tid och lust att utreda saken borde stämma till eftertanke i Stockholm.