Det kan naturligtvis bara de domstolar som haft att bedöma fallen svara på. Sexsomni, ett tillstånd som gör det möjligt att utföra sexuella handlingar under sömnen, existerar verkligen. Men den är så ovanligt att Ekot, som gått igenom den vetenskapliga litteraturen i ämnet, bara hittat kring 50 bekräftade fall under hela 2000-talet. De flesta av dessa handlade om onani eller tafsande. Genomförda samlag i sömnen är extremt sällsynt.
I ett fall för en tid sedan friades en misstänkt person eftersom det inte gick att utesluta att övergreppet hade begåtts i sömnen. Ekots granskning fäster uppmärksamheten på att samma förklaring – sexsomni – nu åberopats som försvar i 18 våldtäktsrättegångar de senaste åren. I tio av dessa fall friades de åtalade och i fem av dessa med hänvisning till att de sov, trots att ingen hade sexsomnidiagnos.
Det är lätt att få intrycket att när en möjlighet öppnas att få en våldtäkt lindrigare bedömd så försöker också andra misstänkta våldtäktsmän pröva samma möjlighet. En plötslig epidemi av sexsomni tycks ha brutit ut, som Linda Nordlund uttrycker saken på Svenska Dagbladets ledarsida.
I Ekots granskning framträdde också den amerikanske forskaren Carlos Schenk som menar att det finns vetenskapligt ohållbara resonemang i alla de senaste fem domarna. Det förefaller alltså som om domstolarna förlitat sig på föreställningar om forskningsläget som inte håller måttet.
Varje fall ska naturligtvis bedömas för sig, på sina egna meriter. Och domstolarna ska naturligtvis hellre fria än fälla. I de fall där sexsomni verkligen – efter läkares diagnos och seriös bedömning av forskningsläget – tycks vara förklaringen till en våldtäkt så är det fråga om ett tillstånd som måste leda till vård. Men det får inte vara möjligt för den som begått en våldtäkt att smita undan konsekvenserna bara genom att hävda att allting skedde i sömnen.
UNT ledare