Både Folkpartiet och Centern skiljer ut sig positivt från moderater och kristdemokrater, liksom från Socialdemokraterna. Det är ett av resultaten i Svenska naturskyddsföreningens granskning av partiernas miljöpolitik inför valet.
Folkpartiet står bakom 67 procent av de miljökrav som SNF listat. Centern klarar 50 procent, medan KD och S når 39 procent och M bara 33. V och MP når 89 respektive 100 procent.
I detta konstaterande ligger också en antydan om undersökningens svaghet. För partier som aldrig behövt balansera miljökrav mot andra samhällsproblem är det alltid lättare att svara ja på varje tänkbart förslag från en miljöorganisation.
Många gånger kan man också med goda argument ifrågasätta vilken linje som verkligen är mest miljövänlig. Om man inte tror på möjligheterna att avveckla kärnkraften utan att öka användningen av fossila bränslen så är knappast kärnkraftsavveckling det mest angelägna för att klara miljö och klimat. Och vad betyder egentligen kravet ”Utred en grön skattereform”? Visst kan man utreda – men exakt vad är det som ska utredas och vilka effekter tror man att en sådan ännu okänd förändring kan få?
Andra krav från SNF är dock betydligt klarare i konturerna. Skatt eller avgifter på farliga kemikalier i konsumentvaror, samreglering av kemikalier med likartade egenskaper, fler skyddade marina områden, miljöavgift på bekämpningsmedel beräknad efter medlens farlighet, avgift för nya bränsleslukande bilar som används till rabatter för bränslesnåla fordon är några exempel. Som SNF påpekar är också uppslutningen bakom blocköverskridande reformer på miljöområdet stor. Mycket borde alltså gå att göra, oavsett valutgången.
Problemet är naturligtvis moderater och socialdemokrater. Båda avvisar de flesta förslagen i enkäten. Båda har en historisk benägenhet att betrakta miljöintressen som självklart underordnade andra hänsyn. Det är anmärkningsvärt att även Kristdemokraterna nu tycks ha glidit iväg i samma riktning efter att så sent som 2010 ha stött flertalet av Naturskyddsföreningens förslag.
Ännu mer kan utläsas av SNF:s enkät. De två ”gröna” allianspartierna är nämligen gröna på mycket olika sätt. Folkpartiet har historiskt haft ett starkt intresse för naturskydd och biologisk mångfald och gjort motstånd mot försök att luckra upp strandskyddet eller att exploatera orörda älvar. Att denna tradition ändå fått så litet utrymme i partiets egen marknadsföring är en politisk gåta.
Centern har sitt ursprung i jordbruksintressena, som både har en koppling och en ofrånkomlig konfliktyta gentemot miljöintressena. Centerns historiska avståndstagande från kärnkraft ger alltid poäng i miljöpolitiska sammanhang, men synsättet kan ifrågasättas i synnerhet när klimathotet tränger sig på. Det finns fler än ett sätt att föra grön politik.