Alliansens partiledare är överens om att satsa ytterligare en dryg miljard på försvaret. Också Socialdemokraterna har under året aviserat nya försvarssatsningar. Det är bra. Försvaret är ett politikområde där ansvarskännande och samsyn mellan de seriösa partierna är särskilt viktigt.
Ukraina utsätts för en alltmer upptrappad aggression. Nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet i somras visar att normala spärrar inte längre tycks gälla. Vladimir Putin själv utvecklade nyligen inför den regimtrogna ungdomsorganisationen Nasji, ”De våra”, på nytt den ryska maktfilosofi som trätt i den gamla sovjetretorikens ställe. En sammanfattning av talet kan läsas också på svenska på hemsidan för den statliga propagandakanalen Rysslands röst.
Det mesta har vi hört förut under Ukrainakrisens olika faser. Följer Putin sig egen logik konsekvent så finns en uppenbar risk för nya framstötar inte bara mot resten av Ukraina utan också mot andra stater som tidigare ingick i Sovjetunionen.
Vart detta i verkligheten kommer att leda vet ingen i dag. EU:s och USA:s sanktioner mot Ryssland kan få sådan kraft att kretsarna kring Putin börjar oroas på allvar. Man kan svara med egna – sannolikt mindre effektiva – sanktioner, genom att diskret avveckla en del av trycket mot Ukraina eller genom att försöka sig på en större militär operation med helt oförutsägbara konsekvenser. I Kazakstan oroar sig regeringen nu för risken att Ryssland efter en framgång i Ukraina också vänder sig mot denna tidigare sovjetrepublik.
Rysslands ekonomi är fortsatt bräcklig och den militära återupprustningen är knappast ett allvarligt hot mot Västeuropa. Men den kan vara riskabel för mindre stater utan egna militära resurser. Varje ny svensk regering måste på allvar analysera tänkbara scenarier i samband med eventuella ryska framstötar mot Baltikum och motåtgärder från Nato.
Förändringen i hur flera av partierna talar om säkerhet och försvar är påtaglig. Inom alliansen har Folkpartiet och Kristdemokraterna velat satsa mer på försvaret och FP vill att Sverige tillsammans med Finland går med i Nato. Moderaterna har dessbättre övergivit talet om försvaret som ett ”särintresse”. Allt talar för att allianspartierna och Socialdemokraterna kan nå fram till en samsyn om läget skulle skärpas. Men Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ uttrycker sig i varierande vändningar som om försvaret är en ointressant fråga oavsett vilket säkerhetsläge som råder.
I går kom oklara och motsägelsefulla besked om ”permanent” vapenvila i Donbass. Men Putin har knappast övergett sin ambition om att styra ”den ryska världen” från Moskva. Om läget skärps under nästa mandatperiod så måste de ansvarsbärande partierna förmå hantera försvar och säkerhetspolitik gemensamt. Att upprätthålla blockpolitiken som vanligt om läget drastiskt försämras är ohållbart.