Vad Sverigedemokraterna och Centerpartiet gemensamt? Inte särskilt mycket mer än att de båda partierna har ökat i Statistiska centralbyråns (SCB) partisympatimätning som kommer två gånger per år, nu senast den 2 juni.
Om det var val i dag skulle SD få 18,9 procent, en ökning både jämfört med för ett halvår sedan och valet 2018. Väljarflödet kommer från Socialdemokraterna. Centerpartiet å sin sida skulle få 9,5 procent, och deras nya väljare kommer främst från Liberalerna.
Liberalerna då? Partiet hade förstås hoppats på en ökning sedan de gett tydligt besked i regeringsfrågan: att verka för en borgerlig regering, oavsett om det kräver stöd från SD eller inte (det gör det). I stället fick de den sämsta noteringen sedan mätningarna började 1972 och ligger nu på 2,5 procent -- en bra bit under riksdagsspärren. Även MP och KD har tappat stöd, och ligger strax under respektive över riksdagsspärren. MP har tappat till C, V och S medan KD har tappat till Moderaterna.
Det är förstås svårt att dra alltför långtgående slutsatser men det verkar ändå som att flera av de mindre partierna misslyckats med att visa vad som skiljer dem från de större partierna. Det är synd. De små partierna är viktiga för den svenska demokratin. De bidrar till åsiktspluralism och en idérikedom som saknas i de större partierna.
De partier som backat i mätningen råkar också vara samma partier som har låst fast sig vid ett samarbete utan några vidare förhandlingsmöjligheter. Ingen tvivlar väl på att Miljöpartiet fortsätter stödja en S-ledd regering, men de saknar samtidigt samma förhandlingsposition som Vänsterpartiet. KD har knutit sig själv vid M-masten, men har inte mycket att erbjuda utöver att vara ett mini-Moderaterna. Och detsamma gäller numera Liberalerna.
När Liberalerna gjorde sitt vägval i mars i år var det många som pekade på vikten av tydlighet. Väljarna måste veta var man har Liberalerna, endast så kan de växa igen. Men frågan är om det verkligen är rätt sorts tydlighet som avses.
Det uppmärksammade till exempel statsvetaren Jan Teorell, medförfattare till den uppmärksammade boken 134 dagar (Danskt band 2020) om den utdragna regeringsbildningen efter valet 2018. “Vi röstar på partier i Sverige, inte politiska block eller statsbudgetar”, sa han i Agenda i vintras (28/2), och menade att det viktiga är besked om sin politik, inte att utifrån opinionssiffror mellan valen ge besked om framtida samarbeten.
För väljarna vill ha tydlighet, men inte nödvändigtvis i vem man ska samarbeta med, utan i vilken politik man kommer att prioritera. Alltför ofta innebär så kallad tydlighet i regeringsfrågan, att det sker på bekostnad av tydlighet i politiken. Kanske är det inte heller förvånande att även det är något SD och C har gemensamt: de båda partierna pekar gång på gång på att det viktiga är deras politik, inte spelteori.