I synagogans församlingshem pågick i lördags kväll en ungdomsfest med ett tjugotal deltagare. Att ingen skadades eller att branden aldrig fick fäste förefaller ha berott på ren tur. En plötslig regnskur släckte elden innan den hunnit sprida sig. I ett slag har hotbilden mot judar i Sverige blivit ännu mer allvarlig än tidigare. Ännu i går var mycket litet känt om de anhållna och om det tiotal andra personer som uppges ha deltagit i attacken. Men två associationer ligger nära till hands:
Den ena handlar om personer med anknytning till Mellanöstern som föreställer sig att judar runt om i världen är kollektivt ansvariga både för Israels politik och för Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad till Jerusalem. Vid en demonstration i Malmö dagen före brandattentatet hördes rop på att judar i Sverige ska dödas. Det var inte första gången. Den andra associationen handlar om svenska nazister inom eller i närheten av Nordiska motståndsrörelsen som tidigare i höstas avsåg att demonstrera bara några kvarter från Stora synagogan. Också här handlar det om personer som tror att judar runt om i världen är kollektivt ansvariga för allt som de själva fruktar eller ogillar. Judehatet är nu som alltid själva kärnan i dessa gruppers föreställningar om världen.
Bevakningen har skärpts och Säpo har kopplats in. Det är bra och helt nödvändigt. Avståndstagandena från politiska ledare inom alliansen lika väl som bland de rödgröna partierna är starka och entydiga. Också det är viktigt. Det får, som statsminister Stefan Löfven säger, inte finnas något som helst utrymme för antisemitism inom svensk politik. Men olika grupper försöker alltså skapa ett sådant utrymme. Därför räcker det inte med bara bevakning och poliser. Det som krävs är, som ordföranden i Göteborgs judiska församling Allan Stutzinsky säger, också utbildning och folkbildning.
Här har det länge funnits brister. Det kan vara så att de som genomfört brandattentatet motiverar det med hänvisning till Jerusalemfrågan. Men att nöja sig med en sådan förklaring leder fel. Tvärtom är det viktigt att förstå att hat mot judar finns latent inom olika grupper både i Sverige och i andra länder och kan aktiveras av i princip vilka händelser som helst. Det är också ett allvarligt misstag att se antisemitismen som enbart en hotbild mot judar. Judar hotas och drabbas och antisemitismen har en historisk särställning i vår del av världen. Men lika sant är att om hat och hets mot en grupp tillåts breda ut sig så legitimeras i förlängningen hat och hets mot varje annan grupp i samhället. Därför är antisemitismen också ett latent hot mot demokratin. Nu har hatet aktiverats på nytt och vi måste alla förstå faran.
Håkan Holmberg