Anledningen var att två svenskar med turkisk anknytning frihetsberövats utan tydligt redovisade skäl. Wallströms beslut kom inte en dag för tidigt.
Det ena fallet gäller journalisten Hamza Yalcin som greps vid en inresa till Spanien. Han sitter frihetsberövad där och riskerar att utlämnas till Turkiet som fått honom uppsatt på Interpols lista över misstänkta terrorister.
Att anklaga någon för att vara terrorist hör till de stående inslagen i den turkiska regimens försök att tysta alla former av kritisk granskning. Elisabeth Åsbrink, ordförande i Svenska PEN, menar att det som inträffat snarare är en fråga om att den turkiska staten missbrukar Interpol för sina egna syften.
Det andra fallet gäller it-konsulten Ali Gharavi som häktades i Turkiet i juli sedan han föreläst om it-säkerhet för en grupp människorättsaktivister i Istanbul. Också han anklagas för att stödja en terrororganisation. Mönstret är välbekant. I den logik som styr den turkiska regimens agerande efter förra sommarens kuppförsök uppfattas allt som man inte själv kan kontrollera som ett hot.
Någon grund för anklagelserna har alltså inte redovisats. Finns ingen sådan är det enda rimliga att Spanien släpper Hamza Yalcin och att Interpol stryker honom från listan på misstänkta terrorister. Och på samma sätt måste Turkiet släppa Ali Gharavi, om ingen rimlig grund för frihetsberövandet kan redovisas.
President Erdogan slår nu vilt omkring sig i jakten på alla och envar som kan tänkas ha andra åsikter än presidenten och hans regim. I detta ingår också försök att tvinga andra länder att spela med, vilket föranlett starka markeringar från bland andra Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
Det är viktigt att också Sverige agerar kraftfullt. Annars måste man räkna med nya övergrepp. Som Elisabeth Åsbrink uttrycker det: Vilka fler står på listan?
Håkan Holmberg