Gårdagens uppgörelse om vinster i välfärden mellan regeringen och Vänsterpartiet var ursvensk så till vida att alltsammans landade i en statlig utredning. Diskussionens svallvågor har som vanligt gått höga, segrare och förlorare har utropats, men först i mars 2016 vet vi alltså om Stefan Löfven kommer att köra en bulldozer rakt genom Ur och skur-dagiset Skogsbacken eller om EQT:s styrelse på Guernsey kommer att skåla i torr champagne, för att ta två ytterlighetsexempel.
Det rådde inget tvivel om att Vänsterpartiet såg sig som vinnare i överenskommelsen: ”en smått historisk dag”, som Ulla Andersson sade. Och att alliansen och alla företagarorganisationer ställde sig på förlorarsidan. Privatdrivna alternativ kommer att förbjudas alternativt få en våt filt över sin verksamhet, hette det.
Det är lite märkligt i skenet av att uppgörelsen i så hög grad liknar den som sex partier (alla utom V och SD) gjorde om friskolorna härom året, efter friskolekommitténs slutbetänkande: vinst får inte vara oförenlig med kvalitet, företagens lämplighet och långsiktighet ska prövas, öppenhet och meddelarskydd ska gälla, syftet med verksamheten ska regleras i bolagsordningen och nyetableringar ska ske i samråd med kommunerna.
Samrådet med kommunerna har bytts mot ”ett avgörande inflytande” i S-MP-V-uppgörelsen. Vilket tolkas som ett kommunalt veto, både av Vänsterpartiet och av Friskolornas riksförbund: ”Makten att välja skola förskjuts från elever och föräldrar till kommuntjänstemän”, enligt ordförande Mikaela Valtersson. Båda sidor glömmer dock att saken ska utredas.
Enligt uppgörelsen ska ”vinstjakten” upphöra samtidigt som mångfald och valfrihet bevaras. Detta sker genom att företagen måste återinvestera hela sitt överskott varje år, förutom ”insatt kapital plus en låg ränta”. Världens bästa idé, verkade Ulla Andersson tycka när hon skulle specificera storleken på den vinst ägarna skulle tillåtas få (”ett ensiffrigt procenttal på den lägre delen av skalan”). Stefan Löfven var inte lika munter och underströk att detta nu skulle utredas ordentligt.
Jonas Sjöstedt (V) sade sig vara nöjd med att man nu har ett tydligt mål och en tidsplan. Problemet är bara att om hans mål skulle uppfyllas 2016 kommer regeringens proposition om en ny lag mot vinster i välfärden sannolikt aldrig att antas i riksdagen. Därför var kanske Stefan Löfven den ende vinnaren igår. Han måste ju först få igenom sin statsbudget med Vänsterpartiets hjälp (viktigt att de är nöjda nu) och sedan åstadkomma uppgörelser över blockgränsen.
För övrigt börjar små politiska skillnader i kombination med högt tonläge också att kännas som en ursvensk företeelse. Friskolornas Mikaela Valtersson kunde ju lika gärna stått där på podiet och försvarat uppgörelsen om bara omröstningen mot Åsa Romson på MP-kongressen gått annorlunda.