Det misstänkta sabotaget mot telemasten utanför Borås har fått myndigheterna att vakna till och inse att sårbarheten i det moderna samhället kräver en ökad beredskap. Som inrikesminister Anders Ygeman (S) säger kan det röra sig om allt från ett pojkstreck till att främmande makt är inblandad, och man ska inte utgå från att det är vare sig det ena eller andra innan vi får ett svar.
Samtidigt bör man vara försiktig med att dra in alla övriga avvikelser i samhället under samma flagg. Tyvärr händer det regelbundet att folk tar sig in i offentliga byggnader som telestationer, för att vandalisera eller söka skydd. Det händer också att tågen stoppas, att telefonväxlar krånglar, att flygen blir försenade och att tv-rutan blir svart. Visst kan det vara främmande makt i samtliga fall, men det finns också ett ord för att ständigt spekulera i sådant: paranoia.
Det räcker med attacken mot den 332 meter höga Teracommasten vid riksväg 40, en av Sveriges fem högsta (över 100 meter högre än Vedyxamasten utanför Uppsala). Den är klassad som ett skyddsobjekt, byggnader, anläggningar eller områden som enligt skyddslagen kan behöva förstärkt skydd mot bland annat sabotage, terroristbrott eller spioneri. Den gick av på 100 meters höjd i söndags kväll i nästan vindstilla väder, och polisen utreder händelsen som sabotage.
Polisen har inte lämnat någon ytterligare information om förundersökningen, men enligt bilder som publicerats i GT saknas muttrarna som fäster de hårt spända vajrarna i marken. Utan dessa vajrar destabiliseras masten. Det är ett arbete som kräver förberedelser, men som också kan utföras med verktyg inköpta på vilken järnhandel som helst.
Så kallad hybridkrigföring går ut på att skapa instabilitet i andra länder genom desinformation och propaganda, it-attacker eller genom att förstöra elektronisk infrastruktur. Sedan annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina 2014 har hybridkrigföring blivit ett begrepp även utanför militära kretsar. Om en främmande makt vill angripa Sverige på detta sätt kan en metod vara att testa beredskapen. Hur reagerar vi på ett angrepp på en telemast? Visar vi svaghet? Kan samma angrepp göras i större skala vid ett senare tillfälle?
Den yrvakna svenska beredskapen visas av att det dröjde två veckor innan räddningstjänsten polisanmälde ett misstänkt sabotage mot en annan mast, i Tranemo. Först när Boråsmasten föll gjordes anmälan.
Det viktiga är att alla liknande händelser anmäls så att de kan sammanställas och analyseras av kompetent personal inom polisen och andra myndigheter. Då undviks vidlyftiga spekulationer, samtidigt som allvarliga angrepp kan identifieras. Vi ska inte lockas att tro att Sverige ständigt är under attack. Men vi ska heller inte vara naiva och tro att ingen vill oss illa. En rasad telemast kan vara en välbehövlig väckarklocka.