Var det ett högerspöke som gick genom salen under Moderaternas partistämma den gångna helgen? Kanske det, på vissa politikområden. Men inte när det gäller den ekonomiska politiken och synen på arbete och skatt. ”Hälften kvar”, av lönen efter skatt, är ett slagord som både är liberalt, rättvist och som bidrar till att säkra välfärden.
Ska man få hälften kvar måste värnskatten tas bort och den statliga skatten sänkas. Det ville inte Anders Borg (M) under alliansregeringstiden och SVT ser en återgång till Bo Lundgrens mörkblåa skattesänkarpolitik. ”Hur ska man hålla ihop samhället med så stora klyftor”, frågade man Ulf Kristersson i söndags kväll. Agendaredaktionen hade granskat M-förslagen och kommit fram till att partiledaren skulle få 10 000 kronor i sänkt skatt, mot normalinkomsttagarens 300 kronor.
Men att koppla loss skatten på arbete från det övriga skattesystemet leder fel. De stora klyftorna sedan 1980-talet har uppkommit genom rally på börsen och på bostadsmarknaden. Kapitalskatterna har sänkts eller tagits bort helt. Skatten på arbete har också sänkts, genom jobbskatteavdragen, vilka kraftigt förbättrat hushållens ekonomi samtidigt som skatteintäkterna till välfärden inte påverkats.
Sedan 2014 har skatten på arbete gradvis höjts igen. Men kapitalskatterna vågar inte de S-ledda regeringarna röra. Ägaren till grosshandlarvillan på Lidingö betalar exempelvis 600-700 kronor i fastighetsavgift och tjänar mångdubbelt på ränteavdragen för sina lån. Det alla regeringar bidragit med de senaste 30 åren är att krångla till skattesystemet å det grövsta.
Sverige behöver ett plattare och tydligare system med en harmonisering av skatt på arbete och kapital. Hälften kvar av lönen skulle innebära raka rör för att jobba och tjäna pengar. Mindre av trixande i fåmansbolag. Mindre av tvekan inför befordringar och utbildningar. Det lönar sig för mig. Och på sikt för det allmänna, för välfärden, vilket jag också tycker är bra. Att hålla på och krångla och undvika skatt är inget jag vill lägga energi på och det gäller nog de allra flesta.
Hälften kvar låter för övrigt bekant. Det var ju vad Socialdemokraterna och Folkpartiet kom överens om i Århundradets skattereform 1990-1991. Efter 1980-talets marginalskatter på över 80 procent ville partierna skapa ett robust och rättvist skattesystem som både gynnade ansträngning och var för det allmännas bästa. Det var alltså den gamle S-ledaren Ingvar Carlsson som gick genom salen där på Moderatstämman. Och han var ytterst välkommen.