Johan Rudström uttrycker på ledarplats i UNT (7/6) att "ett allmänt bilhatande premieras i stadsplaneringen” i Uppsala. Ett anmärkningsvärt påstående från en ledarredaktion i Uppsala, som premieras för sitt världsledande klimatarbete och fortsätter vara Sveriges bästa cykelstad.
Uppsalas Mittenstyre styrs inte av hat mot något trafikslag utan en strävan mot ett modernt och hållbart stadsbyggande, som vi bygger på fysiska förutsättningar och rättvisa. Vår utgångspunkt är att förbättra för så många som möjligt vilket i praktiken innebär att vi vill att så många som möjligt ska välja cykeln. Det vinner alla på, även de som är beroende av bil, eftersom det minskar trängseln.
Bilar tar väldigt mycket plats och det är inte rimligt att vi i den trånga staden fortsätter inskränka utrymmet för de uppsalabor som väljer att åka kollektivt, gå eller cykla. Trots att bilarna blir alltmer klimat- och miljövänliga så kommer de fortsätta ta orimligt stor plats. Det fysiska utrymmet saknas helt enkelt.
Var tycker ledarredaktionen att vi ska ta utrymmet ifrån? Ska vi ha färre grönområden och kanske inskränka utrymmet för de som kan välja att cykla eller gå de korta sträckor det ofta handlar om? Ska vi ha fler parkeringsplatser där bilar står stilla i stället för levande mötesplatser på torg och kaféer? Det tycker inte de Uppsalabor som vill färdas effektivt och klimatsmart i en levande stad byggd främst för människor.
I ledaren ställs frågan "kan det vara så ... att allmänt bilhatande är något som premieras i stadsplaneringen". Den måste ställas eftersom Uppsala ska växa till 350 000 invånare, för närvarande utan hänsyn till medborgarnas vardagsliv. Nästan all tillväxt sker i de östra och södra delarna av Uppsala. Kommunledningen har sagt nej till en bilbro vid Ultuna. Några nya vägar är inte planerade, inte heller en kollektivtrafik med stor kapacitet under de närmaste tio åren. Bara cykelvägar.
Rickrad Malmström har rätt i att det trångt i Uppsala, vars tillväxtmöjligheter begränsas av bullerzoner för flyg och naturreservat. Men slutsatsen borde vara att finns det bara plats för bostäder och cykelbanor, då finns det inte plats för bostäder. Så ser den övergripande planeringen ut. I det lilla kan man säga att varje nytt farthinder förvärrar situationen ytterligare. Cykelälskande Uppsalabor behöver bilen ibland. Vardagslivet måste fungera.