P4 Uppland har i några inslag tagit upp vad som hänt efter att det utökade rökförbudet infördes i somras. Det finns fortfarande, tre månader efter att lagen infördes, frågetecken bland restaurangägare. Var börjar och slutar deras ansvar? Häromdagen kunde vi även höra att UL har fått in klagomål från allmänheten, och att det då framför allt handlar om klagomål på att UL:s busschaufförer röker (SR, 2/11).
Självklart ska busschaufförer, precis som alla andra rökare, visa hänsyn. Men hur många av dem som har skickat in klagomål gick först fram till rökaren och framförde synpunkter, innan man vände sig till UL?
Det är nämligen inte lätt att tolka rökförbudet. Som David Erixon, kommunikationschef på bussbolaget Nobina som kör bussarna åt UL, påpekar är lagen är otydlig. Det finns alltså inga riktlinjer om hur nära man får stå och röka vid exempelvis en buss. Hur ska man kunna förklara vad ”för nära” en buss är, när det inte är definierat? Är 10 meter för nära? 30 meter?
De flesta av länets kommuner har inte hunnit sätta upp förbudsskyltar mot rökning, även om Enköping har kommit förhållandevis långt i det arbetet. När P4 Uppland intervjuar ordningsvakter i Uppsala har de sagt åt till exempel restauranggäster att stå minst tio meter från entréer. Och gästerna lyssnar när de blir tillsagda, meddelar vakterna. Det stora bekymret verkar vara nedskräpningen av alla fimpar, fimpar som innan det nya rökförbudet hamnade i askkoppar som restaurangerna ställde ut.
Allt detta hade kunnat förutspås. Redan i somras när lagen infördes rapporterade Ekot om förvirring ute i kommunerna. Butiks- och restaurangägare kunde plötsligt få böter om någon rökte utanför deras entré. Men hur många meter från en butik eller restaurang skulle det gälla? Och fanns ett ansvar även när butiken är stängd? Frågorna har varit många, svaren få.
Att det är direkt olämpligt att röka på en lekplats med små barn är lätt att instämma i. Ett totalförbud på uteserveringar är långt ifrån lika självklart. Men det värsta är politikers bristande förståelse för restaurang- och butiksägare, med flera, när man stiftar otydliga lagar. Varför rätar man inte ut frågetecknen i god tid?
Dessutom handlar det om vad en redan pressad poliskår ska lägga energin på. Den liberale skribenten Mattias Svensson uttrycker det träffande om att poliser som sätts att exempelvis ”jaga rökare, tiggare eller jägare” också är ”poliser som inte kan sättas in mot gängbrottslighet, stöldligor eller ungdomsrån” (DN, 4/11).
Att be en person att röka en bit bort eller fimpa borde vi ha kunnat klara av utan ännu en förbudslag.