Från borgerligt håll kan det höras fnysningar såhär i första maj-tider. Jahaja, ska sossarna demonstrera mot sig själva nu igen? Och tänk att Vänsterpartiet har så svårt för att markera mot våldsvänstern!
Kritiken är sällan helt utan poänger. Nu har det visat sig att det på Vänsterpartiets kampanjaffisch till EU-valet, med partiledaren Jonas Sjöstedt och EU-kandidaten Malin Björk, även finns med en person med texten "Antifascistisk aktion" (Afa) på tröjan. Från partiets sida säger kommunikationschefen att man inte vill "göra reklam för en annan organisation", och att det inte är "ett problem att folk är antifascister". Som om det var där skon klämde. Ett parti med demokratiska reflexer markerar tydligare mot våldsbejakande grupperingar, men i Vänsterpartiet ser man fortfarande mellan fingrarna. Partidistrikt har också firat första maj med Kommunistiska partiet som inte utesluter ett enpartisystem. Det vill säga diktatur.
Socialdemokraterna ska å sin sida med Januariavtalet hålla Liberalerna och Centerpartiet på gott humör. Missnöjda S-väljare kan därmed "förloras" till Vänsterpartiet. Som liberal är det bara att välkomna liberal politik, men risken för politisk baksmälla - med minskat förtroende för etablerade partier i politikens mitten - finns där.
I morgon kommer även nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen att samlas och skrämma sin omgivning där de manifesterar. Orosmoln saknas med andra ord inte.
Men för mig är för första maj också en påminnelse om den svenska demokratin, den frihet min familj flydde till. Efter militärkuppen i Turkiet 1980 skruvades jakten på oliktänkande upp. Fascistiska ”grå vargarna” gick runt på gatorna och misshandlade ihjäl vänsteraktivister. Att vara fackligt aktiv, som mina föräldrar, var förbjudet. De fängslades och förföljdes. 1984 lyckades vi fly över minfält och ut ur landet, och i januari 1985 hamnade vi i Uppsala. Mina föräldrar skulle snart kunna gå med oss barn i första maj-tåg genom stan och upp mot Slottet. Vilken kontrast till vad vi hade flytt ifrån. Här var det så lugnt. Ingen misshandlades eller arresterades av polisen. Tvärtom hjälpte svenska poliser till med vägavspärrningar så att första maj-demonstranterna tryggt och säkert kunde ta sig genom stan!
Sverige var då och är i dag ett demokratiskt paradis. Man behöver inte hålla med om allt eller ens något av det som står på morgondagens plakat. Och även i år kommer våldsbejakande extremister att påminna om hoten mot demokratin. Men att människor får uttrycka åsikter, demonstrera och organisera sig, är viktigt. Alternativet är inte vackert.
Här hjälper polisen till med vägavspärrningar.