Under måndagens presskonferens flankerades Stefan Löfven av Säpochefen, ÖB och Transportstyelsens generaldirektör Jonas Bjelfvenstam. Nu skulle frågetecknen kring IT-härvan redas ut. Bjelfvenstam konstaterade att informationen har tillgängliggjorts på ett olämpligt sätt, men att det inte finns några indikationer på att den har hamnat i orätta händer.
Transportstyrelsens före detta generaldirektör Maria Åberg avskedades i januari och fick den 6 juli ett strafföreläggande på 70 000 kronor i dagsböter för att hon gjort avkall på lagkravet om att de som hanterar sekretessbelagda uppgifter ska vara säkerhetsprövade. Transportstyrelsens ordförande Rolf Annerberg, som känt till sakförhållandet sedan 2015 fick lämna sin post förra veckan.
Regeringen har därmed tydligt markerat sitt missnöje gentemot Transportstyrelsen, men hur ser det egentligen ut med statsrådens ansvar? En av de mest väsentliga frågorna är vilken vetskap statsministern hade om skandalen och när han delgavs den. Vilket också strängt taget var den enda frågan som besvarades med önskvärd tydlighet under gårdagens presskonferens. Stefan Löfven fick reda på hur det ligger till i januari 2017.
Men Inrikesminister Anders Ygeman varskoddes i sin egenskap av ansvarig minister för Säpo när förundersökningen mot Åberg inleddes 2016. I samma veva fick försvarsminister Peter Hultqvist informationen. Ygeman och Hultqvist kände alltså till det ett helt år innan deras chef. Varför dröjde det så länge innan statsministern fick veta att en myndighet riskerat rikets säkerhet?
Enligt Löfven är det inga konstigheter. Det beror helt enkelt på att infrastrukturminister Anna Johansson som är ansvarigt statsråd för Transportstyrelsen aldrig blev varse situationen. Något som Johansson i sin tur skyller på sin entledigade statssekreterare Erik Bromander. Anna Johansson visste inget, och kunde ju därför inget säga. Ygeman och Hultkvist visste visserligen, men eftersom de inte är ansvariga statsråd för Transportstyrelsen behövde de tydligen inget säga.
Statsministern ville ge bilden av en handlingskraftig regering som tar frågor om cybersäkerhet på allvar och agerar därefter. Men det är anmärkningsvärt att utrikesnämnden och därigenom oppositionen, som regeringen måste informera om frågor som rör rikets säkerhet, inte fick något veta.
Att IT-läckan troligtvis inte har inneburit att känsliga uppgifter kommit i orätta händer är förstås lugnande. Men måndagens presskonferens gav i stället skäl till oro när det gäller regeringens kommunikation. Där kan vi tala om flagranta brister.