Trådbussar och långa ledbussar är ett mycket bättre alternativ, anser Handelskammaren. Teknikutvecklingen på elbussområdet har gått framåt och det finns inte längre några fördelar med spårväg, heter det vidare.
Konflikten har återigen blåst liv i diskussionen om framtida kollektivtrafik. I Uppsala pågår en trevande planering av spårtrafik och siktet är inställt på utbyggd spårtrafik inom det närmaste decenniet. Några konkreta beslut har dock inte tagits och debatten har hittills inte varit speciellt livlig. De flesta Uppsalabor är nog inte särskilt informerade om eventuella planer.
Desto större är skälen att än en gång slå hål på en del myter kring spårtrafik och tråd- och elbussar. Bussar är mer flexibla och billigare i såväl inköp som drift, anser Stockholms handelskammare i sin jämförande studie av för- och nackdelar med de två trafikslagen på linje 4:s sträckning i Stockholm. Busstrafiken kommer att kosta mellan 23 och 30 miljoner kronor per år, har man fått fram, och spårväg kommer att kostar fem gånger så mycket.
Handelskammarens siffror har mött åtskilligt med kritik från spårvagnsexpertis. Jämförelsen har till exempel inte jämfört personalkostnader, inte heller kapacitetsskillnader och inte heller finns några kostnader för gator och signaler för buss med. Bland annat heter det från Handelskammarens sida att personalkostnaderna är desamma för buss och spårvagn. Sanningen är ju den att visserligen innebär anläggning av spårväg höga kostnader men de är långsiktiga investeringar och ligger där de ligger. Dessutom har en spårvagn avsevärt högre kapacitet än en tvådelad ledbuss – och den framförs av en enda förare. Dessutom har spårväg den fördelen att den på ett smidigt sätt binder samman stadsdelar och innebär en stor fördel i planeringen av framtida bostadsområden.
Uppsala behöver inte fästa någon större tilltro till Handelskammarens siffror eftersom de inte är tillförlitliga. Det är synd för det som behövs är förstås hela tiden ett nära studium av teknikutveckling och hur de påverkar olika trafikslag. Det är ofrånkomligt att också jämföra framtida miljöpåslag. En spårvagn ger inga utsläpp och friktionen mellan hjul och spår ger ett minimum av utsläpp. En elbuss ger inte heller den ifrån sig några större utsläpp men framfarten kommer också i framtiden att riva upp partiklar, något som är ett gissel i Uppsalas stadskärna.
En stad av Uppsalas beskaffenhet och troliga framtida utformning kan förstås inte trafikförsörjas av enbart spårväg. Bussar kommer att behövas i framtiden. Men en modern spårväg utgör ett effektivt och miljövänligt inslag i morgondagens kollektivtrafik.
Kersti Kollberg