Uppsala kommun har ägt Hammarskogs herrgård i över 50 år och där erbjudit Uppsalaborna en vacker Mälarmiljö med rika möjligheter till naturupplevelser, skridsko- och skidåkning, bad och vandringsstigar, kafé och restaurang. Hammarskog har också erbjudit midsommarfirande och körstämmor har hållits där. Naturskolan har visat årskull efter årskull av skolelever hur man kan umgås med naturen.
Under det senaste året har herrgården varit stängd. Besökarna har fått ha med sig egen matsäck och möjligen har områdets popularitet därför sjunkit. Nu har den rödgröna majoriteten i kommunen bestämt att Hammarskog ska bli ett kommunalt naturreservat, på samma sätt som Stadsskogen och Hågadalen-Nåsten blivit. Hammarskog ska väckas till liv igen, herrgården ska återigen erbjuda kafé och restaurang och transporterna till området sydväst om staden ska förbättras. Gott så, kan man tänka.
Men icke. Centern med kommunalrådet Stefan Hanna i spetsen motsätter sig tanken på ett reservat och skriver i ett inlägg i UNT att ett reservat skulle ”lägga en våt filt” över utvecklingen av friluftsområdet och att förslaget är exempel på ”plakatpolitik när den är som sämst”. Ett naturreservat skulle hämma utvecklingen eftersom det i första hand är till för att bevara biologisk mångfald och skydda sällsynta arter, heter det i inlägget.
Centern har dock knappast tagit till sig fakta i frågan. Ett kommunalt naturreservat behöver ingalunda inrikta sig enbart på artbevarande och skydd av ”sällsynta arter” till förfång för det så kallade rörliga friluftslivet. Ett naturreservat kan mycket väl kombinera skyddet av naturen med en inriktning på friluftslivets behov – något som ju i sig inte behöver innebära någon motsättning. Så har skett i andra uppländska kommuner, bland annat i Granåsen i Håbo. Ett naturreservat skulle därmed gynna friluftslivet och säkra ett område från annan exploatering.
Det kan nog behövas. Så sent som förra året fanns det planer på att avyttra herrgården till privata intressen och 2001 fanns det idéer om att göra en del av Hammarskogsområdet till 18-håls golfbana. Hade dessa idéer förverkligats hade Uppsalaborna fått reducerad eller ingen möjlighet alls att använda sig av Hammarskogsområdet för friluftsaktiviteter.
För övrigt kan man undra vad det skulle vara för fel på att ”bevara biologisk mångfald” och ”skydda sällsynta arter” som centern talar om. ArtDatabankens Flora- och faunadag på Sveriges Lantbruksuniversitet vid Ultuna i tisdags visade på det önskvärda i att kommunerna tar lärdomarna om till exempel rödlistade arter. Det största hotet mot många arter är igenväxande miljöer. Skulle Hammarskogsområdets 662 hektar lämnas utan skötselplan skulle konsekvenserna för många arter kanske bli lika stora som om marken exploaterades och bebyggdes. Hur som helst skulle området förlora i attraktivitet och även utestänga Uppsalaborna.
Kersti Kollberg
Fristående kolumnist