På spel står det internationella avtal om Irans atomprogram som slöts 2015. Det syftade till att hindra Iran från att bygga en atombomb, eller, kanske mer exakt, att avvärja ett israeliskt eller amerikanskt angrepp. Om frågan inte kunde lösas på fredlig väg var risken stor att den skulle leda till krig.
Detta föll emellertid aldrig den amerikanska konservativa rörelsen på läppen, och allra minst gillades det av Donald Trump.
Under valkampanjen 2016 utnämnde Trump Iranöverenskommelsen till “det sämsta avtalet någonsin” och lovade riva upp det.
Han har ännu inte gjort slag i saken. Presidenten har rätt att med jämna mellanrum häva införandet av amerikansk sanktionslagstiftning mot Iran, vilket gör det möjligt för USA att följa avtalet. Det har Trump gjort varje gång frågan lyfts ända sedan han tillträdde för ett drygt år sedan.
Men han har gjort det motvilligt och efter påstötningar från bland annat utrikesminister Rex Tillerson, som har haft händerna fulla med andra problem och därför inte velat se en ny kris med Iran. Nu verkar presidentens tålamod dock ha sinat.
I januari meddelade Trump att han skulle ge avtalet en sista chans. Till den 12 maj måste avtalet antingen ha omförhandlats till Irans nackdel – vilket är svårt och kanske omöjligt – eller så kommer USA att återinföra sanktionerna, alltså bryta avtalet.
Därefter började de röster som försökt hålla presidenten i schack försvinna.
Den 13 mars fick Tillerson silkessnöret. “Om man tittar på Iranavtalet så tycker jag det är förfärligt, men jag antar att han tyckte det var okej”, sa Trump. Till ny utrikesminister nominerades CIA-chefen Michael Pompeo, en känd kritiker av avtalet.
Den 23 mars sparkades även Trumps högra hand i säkerhetsfrågor, generallöjtnant H. R. McMaster. “Jag är glad att kunna meddela”, skrev Trump på Twitter, “att från och med 9 april 2018 blir John Bolton min nya nationella säkerhetsrådgivare”.
Den extreme höken och interventionisten Bolton skymtade senast förbi på posten som USA:s FN-ambassadör 2005-2006, men var alldeles för kontroversiell för att kunna behålla posten. Han har argumenterat för ett preventivt militärt angrepp mot kärnvapenstaten Nordkorea, vill rita om gränserna i Mellanöstern och störta den iranska regeringen. Att han kräver kärnteknologiavtalets upphävande är närmast en eftertanke.
Det är möjligt att Boltons utnämning bäst ska förstås som ett skrämskott mot Nordkorea, men det kommer att skapa ringar på vattnet också i andra delar av världen. Om USA bryter Iranavtalet och Teheran återstartar sitt kärnteknologiprogram, då väntar snart nya våldsamheter i Mellanöstern.
Aron Lund
Mellanösternkännare och fristående kolumnist i UNT