Nu har Stefan Löfven tvingats att avskeda två ministrar. Det borde han ha gjort tidigare, men nu har det i alla fall skett. Alliansen ville ha bort också försvarsminister Peter Hultqvist, men när statsministern inte ville det beslöt man sig för att vänta med kravet tills i höst.
Det tyder nog på att Centern och Liberalerna inte är så angelägna om att få bort honom. Och försvarsministern har inte som den petade ministern Anders Ygeman haft ett övergripande ansvar för säkerhetsfrågor. Försvarsministern har - om än i senaste laget - agerat för att sköta det han har ansvar för. Dessutom är han en populär minister, också i vissa borgerliga kretsar. Det var smart av statsministern att behålla honom, dels för att Peter Hultqvist är en bra minister, dels för att visa att han inte är tvungen att göra som oppositionen kräver.
Tänker oppositionen försöka fälla regeringen? Moderaterna skulle tydligen vilja det men inte de två mittenpartierna. De är mycket medvetna om att en borgerlig regering skulle bli helt beroende av Sverigedemokraterna, som har ställt villkor om att få vara med vid förhandlingsbordet om en borgerlig regering ska bildas. Och där sätter de två partierna gränsen.
Så vad händer i stället? Kommer vi att få ständiga misstroendeförklaringar från oppsitionen mot misshagliga ministrar? Oppositionen brukar ju annars vänta till valet med att visa sitt misstroende mot regeringen. Att under ett år med SD-stöd rösta bort ett antal ministrar kan inte vara ett ansvarsfullt sätt för att stoppa regeringsförslag.
Att försöka rösta bort försvarsministern i höst - som alliansen lovat - är kanske inte heller så smart. I september ska Sverige ha en stor försvarsövning, den största på många år, med amerikanskt deltagande. Samtidigt ska Ryssland ha en stor försvarsövning i Östersjöregionen. Att just då byta försvarsminister verkar inte så smart. Att peta försvarsministern strax efter den stora övningen är nog inte heller poulärt.
Men inget alternativ kommer att ha egen majoritet ens efter valet heller. Att SD skulle förlora så många väljare att deras nyckelposition försvinner är inte troligt. Så en ny regering efter valet kommer i alla händelser att vara beroende av ordentliga förhandlingar om man inte vill göra sig beroende av SD. Så ser den obehagliga sanningen ut.
Så vad är lösningen? Att acceptera SD som ett vanligt parti och bilda en borgerlig regering med SD:s stöd eller rent av med SD-ministrar? Eller att Löfven accepterar en alliansregering och lovar att inte fälla den, om alliansen får fler röster i valet än de rödgröna? Eller att Löfven förhandlar med mittenpartierna för att med Miljöpartiets och Vänsterpartiets stöd få stöd av majoriteten? Eller att Löfven bildar en regering som allianspartierna lovar att inte fälla med SD:s stöd?
Inget av alternativen verkar speciellt attraktivt.