När det sovjetiska väldet upplöstes och det gamla Östeuropa återuppstod såg allting så underbart fridsamt ut i Europa. I Sverige drog man slutsatsen att den eviga freden äntligen var här och landet avrustades nästan totalt. Men säg det politiska läge som varar beständigt! Det var ganska dumt av Sveriges regeringar att tro att situationen aldrig skulle förändras och försvaret skulle förbli onödigt.
I EU utgick man precis som i Sverige från att det fredliga läget alltid skulle fortsätta. När oroande tecken började tyda på problem i öst valde de västeuropeiska ledarna att tro att läget nog skulle bli bättre av sig själv. Men utvecklingen gick i stället åt andra hållet.
Polen var landet som ledde politiken i Östeuropa åt fel håll. Och nu kan EU inte längre blunda. I ett historiskt beslut varnar man Polen genom att aktivera den första delen av Lissabonfördragets artikel 7 som innebär att det finns en "allvarlig risk" för att Polen bryter mot EU:s demokratiska principer. Det är första gången ett land i EU drabbas av en sådan varning.
Vad varningen leder till i praktiken är mera oklart. I själva verket sympatiserar nog flera av de östeuropeiska EU-medlemmarna med Polen. Man vill gärna ha de ekonomiska bidragen från EU men i övrigt vill man sköta sig själv. Och det där med demokrati är väl inte så viktigt...
EU-beslutet om varningen har tydligen inte skrämt Polen, som uppenbarligen tänker fortsätta sina beslut i en riktning som innebär en nästan total politisering av rättssystemet.
Men EU är handlingsförlamat. Det krävs att alla andra länder stöder förslaget om man ska kunna genomföra sanktioner mot Polen. Och det går förstås inte när flera av de östeuropeiska medlemmarna egentligen stöder Polen. Därför får EU:s ledning nöja sig med ett uttalande om en "allvarlig risk" för brott mot demokratin.
Men situationen är kritisk. Polen behöver ju inte bry sig om någon "allvarlig risk". Om utvecklingen fortsätter i samma riktning och flera östeuropeiska länder under Polens och Ungerns ledning utvecklar sig i alltmer odemokratisk riktning har ju hela idén med EU förfuskats. Ett EU som delvis består av länder som struntar i demokratin kan inte existera. Då måste man på allvar ta upp frågan om uteslutning, vilket naturligtvis vore en katastrof.
Vem hade på 90-talet trott att EU skulle utvecklas på ett så farligt sätt? Vi trodde väl alla på ett evigt och demokratiskt EU som skulle visa världen att Europa - äntligen - levde i fred och välstånd efter att i många århundraden ha varit ständigt drabbat av krig och kriser.
Kan någon se en lösning? Kommer Polen och Ungern och de andra mindre länderna i Östeuropa någonsin att på egen hand inse att fredlig samverkan är Europas framtid? Att ingen vinner på en odemokratisk politik som skadar alla medlemsländer?