Och eftersom inget borgerligt parti - numera - vill stöda sig på Sverigedemokraterna, lär det knappast bli någon borgerlig regering nu och inte heller senare. Sedan blir det dags för riksdagen att rösta om en S-regering som väl inte heller får egen majoritet.
Så vad blir det då? Efter många om och men lär det bli någon kombination. Stefan Löfven har ju antytt att han kan tänka sig en regering S+C+L. Det är nog många riksdagsledamöter som inte kan tänka sig en sådan regering, men kanske kommer Löfven att lyckas med den så småningom när alla alternativ är bortröstade. Ingen vet.
Problemet för talmannen som leder förhandlingarna, är naturligtvis Sverigedemokraterna. Om inte detta märkliga parti hade varit så stort hade lösningen varit enkel: En S-regering med eller utan de Gröna. Men nu finns SD och det betyder att regeringsbildaren måste förhandla med sina motståndare som i sin tur måste lova att stöda eller lägga ned sina
röster när riksdagen röstar om regeringen.
Nästa regering kommer nog inte att kunna samla en egen majoritet i riksdagen utan måste i varje större fråga söka samarbete med andra partier. Den här situationen är helt ny i Sverige men ganska vanlig utomlands. Det går ju, men lätt blir det inte.
Och vem skulle då leda en sådan regering? Stefan Löfven anser sig nog självskriven eftersom han representerar riksdagens största parti. Så tycker inte alla. Somliga har gissat på centerledaren Annie Lööf som ny statsminister. Det skulle hon och Liberalerna nog gilla men inte Stefan Löfven. Och utan Stefan Löfven är det svårt att bilda regering. Så om man ska gissa så här tidigt i utvecklingen så blir det nog Stefan Löfven som får göra det första försöket att bilda en regering över blockgränsen.
Vad skulle Ulf Kristersson (M) tycka om det? Gissningsvis inte alls. Men han har hittills haft stora motgångar och mötts av stark kritik också inom sitt eget parti. Mycket talar för att en ny regering måste agera från mitten för att få ihop majoriteter för sina förslag. Det betyder naturligtvis inte att en ny regering kan strunta i M, men troligen får partiet mindre inflytande än man hade hoppats. Kristdemokraterna kan nog göra sig nyttiga genom att då och då byta åsikt, vilket man har visat sig skicklig på att göra flera gånger.
Än har det nog gått alldeles för kort tid för att man ska kunna se någon tydlig tendens. Partierna måste först känna sig för och kolla lite också med partikamrater utanför riksdagen. Räkna med åtskilliga veckor innan vi får klart besked om den nya regeringen. Går det inte att bilda regering inom den reglerade tiden blir det nyval, men det vill nog de flesta riksdagsledamöter slippa.