Motsättningarna ökar mellan Nato och Ryssland. I det läget är det inte så lätt att vara ett alliansfritt land som Sverige.
Nu har Sverige och Finland ingått ett avtal med USA, som enligt försvarsminister Peter Hultqvist är historiskt. Bland annat ska det politiska och militära samarbetet utvecklas på alla nivåer. Men överenskommelsen är inte juridiskt bindande utan syftar, enligt den amerikanske försvarsministern James Mattis, till att bringa stabilitet och fred i regionen.
Försvarsminister Peter Hultqvist är mycket nöjd med avtalet som omfattar övningsverksamhet, skapar stabilitet i området och har intensifierat samarbetet, anser han. Att avtalet skulle kunna provocera Ryssland tror varken den svenske eller den finske försvarsministern, eftersom båda länderna har ett defensivt försvar: Finland och Sverige utgör ett ankare av politisk stabilitet i ett område som blivit alltmer spänt.
Men avtalet skapar en rad frågor. Anser verkligen ryssarna att ett nära försvarspolitiskt samarbete mellan två nordiska länder och USA är ointressant för Ryssland? Går det att lita på att USA verkligen ställer upp i ett krisläge? Är ett försvarspolitiskt samarbete med USA förenligt med svensk alliansfrihet?
Ja, menar försvarsministern, det är ju ett defensivt avtal, inte ett avtal om ett eventuellt anfall. Men det är ju inte säkert att ryssarna tror honom. Kanske bidrar avtalet till att försämra relationerna med Ryssland. Å andra sidan bygger ryssarna just nu ut ett robotsystem i Sveriges närhet, vilket ju kan uppfattas som aggressivt.
Ett problem för Sverige och Finland är att avtalet med USA inte är juridiskt bindande. Med tanke på hur ombytlig den amerikanske presidenten är och hur han just nu brutit upp avtalet med Iran känns det hela ändå inte så tryggt.
Sverige har sedan 2016 ett mycket omfattande försvarsavtal med USA. Detta avtal gäller till exempel utbildning och övning, vapensamarbete, forskning och utveckling och multinationella insatser. Det finns också hemliga bilagor. Överenskommelsen ska ses över årligen. Det avtalet stöds av en bred majoritet i riksdagen. Det nya med det nu aktuella avtalet är att det är ännu mer omfattande.
Och vad betyder nu detta för försvarsfrågan i Sverige? Säkert finns knappast något större politiskt motstånd mot själva avtalet. Men det finns en konflikt mellan regeringspartierna på den ena sidan och den borgerliga oppositionen som ju ställt sig bakom en anslutning till Nato. För en utomstående verkar ju den motsättningen rätt obegriplig. Det avtal som man kommer överens om med USA liknar väl rätt mycket ett medlemskap? Möjligen är skillnaden att man då kanske skulle bli tvungen att delta i någon aktion som man helst ville slippa. Men hittills har ju Nato inte verkat tvinga medlemmarna. Orsaken till att Sverige inte är medlem i Nato trots att det finns en rätt stark opinion i riksdagen är att Socialdemokraterna är så starkt splittrade att partiet har beslutat att säga definitivt nej till Nato.
Då är det kanske bättre med ett avtal om ”nästan-medlem”. Kanske skulle opinionen förändras i ett krisläge.
Men nu är det fråga om pengar. Det visar sig något överraskande att Moderaterna och Socialdemokraterna är överens: Regeringen föreslår en ökning av anslagen som är ungefär lika stor som det moderata förslaget. När de båda partiledarna i en tv-debatt upptäckte det så blev Ulf Kristersson överlycklig och föreslog en överenskommelse mellan de två partierna, vilket gjorde Stefan Löfven alldeles förskräckt. Nej, alla partier skulle förhandla, ansåg han. Men det ser väl lyckligtvis ganska positivt ut för en överenskommelse.