Amorteringskraven bör avskaffas, bankernas hårdare kreditprövningar minskas och bolånetaket höjas. Den salvan avlossar professorn i nationalekonomi Lars E O Svensson, mer känd som tidigare stridbar vice riksbankschef, i en rapport till Handelskammaren i Stockholm. Han är inte ensam om att kritisera Finansinspektionens åtstramningspolitik som grundar sig på en uttalad oro för en bostadsbubbla.
Även Finanspolitiska rådet har riktat kritik i samma riktning, när man i sin årsrapport från början av maj skrev att oron för att hushållens skulder är alltför höga, är obefogad.
Ett resultat som åtstramningarna lett till är att bostadsmarknaden i Uppsala län har stagnerat. Länsborna har blivit mindre benägna att investera i de nybyggda bostäderna och till de priser som sätts. Särskilt i Uppsala kommun är detta märkbart, efter den enorma byggenskap som noterats under de två senaste åren. Också äldre villor och bostadsrätter har blivit svårare att avyttra.
Men åtstramningarna är knappast den enda orsaken till att bostadsmarknaden gått i stå i Uppsala. En annan avgörande orsak är att marknaden för nybyggda centralt belägna bostadsrätter med hög standard och till ett pris på åtskilliga miljoner troligen håller på att mättas. Kvoten med dem som sålt sin villa och därför har råd att flytta in till en nybyggd våning i stadskärnan är snart fylld. Byggbolagen får nu ställa förhoppningar till att nyinflyttade höginkomsttagare fyller de bostadshus där många lägenheter fortfarande är osålda.
Detta betyder dock inte att det inte finns bostadssökande i kommunen. Det gör det, men en stor del av dem har inte tillräckliga inkomster för de nyproducerade bostadsrätterna. Och vad värre är – många har inte heller råd att bo i nybyggda eller nyrenoverade hyresrätter. Hyresvärdarna ställer numera krav på hushållsekonomin som är i paritet med de krav som ställs på dem som vill köpa bostadsrätter. Det är relevant att ställa sig frågan om en låginkomsttagare över huvud taget har råd att bosätta sig i Uppsala.
Det är förstås en orimlig situation. En kommun av Uppsalas storlek måste kunna erbjuda goda bostäder inte bara för högavlönade utan också för dem med lägre inkomster. Uppsalas mångfald av yrkesgrupper behövs alla för stadens utveckling och alla behöver bo någonstans.
Kommunledningen har några förslag till åtgärder men frågan är om dessa inte bara är lite skrap på ytan. Byggföretagen måste stimuleras att bygga billigare, både bostadsrätter och hyresrätter.
Inte så kul för ett företag som behöver tjäna pengar – så vad kan man göra? Mötas halvvägs, kanske. Medan kommunen visar beredskap för subventioner kan byggbolagen läsa av omvärlden bättre och kanske sänka kraven på avkastning. Och – hur vore det om kransorterna borstades av och synades? En halvtimme med buss, en kvart med Upptåget? Hur svårt kan det vara att satsa också på de olika kommundelarna?