Släpper man uppmärksamheten en längre tid kan vad som helst inträffa, både bra och dåligt. Det spelar egentligen ingen roll om man plöjer kommunala handlingar om utbyggnad här och rivningar där eller går på kommunala informationsmöten om omvandlingar av hela stadsdelar, den verkliga upplevelsen av Uppsala får man ju först när man färdas runt i staden.
Visserligen verkar utbyggnaden av Uppsala ha tagit en paus, kanske för att hämta andan för nya friska tag? Men det utmärkande för Uppsala det senaste decenniet är ändå att omvandlingen av staden och även en del av omlandet gått och går med en rasande fart.
Rätt som det är ligger det en ny stadsdel ute i skogen öster om Uppsala som heter Lindbacken, för några år sedan spärrade man upp ögonen för att få syn på den nya stadsdelen som vuxit upp på Cementgjuteriets mark. Och mellan Gottsunda och Ultuna har den urgamla åkermarken bebyggts med nya bostäder. Att hänga med i svängarna är inte alltid lätt.
Det finns några speciella problem med den hastiga utvecklingen. Ett är informationen till Uppsalaborna. Det är som sagt inte alla som orkar följa varje steg i utvecklingen. Andra har inte möjlighet att gå på kommunens i och för sig föredömligt planerade informationsmöten i de stadsdelar som omfattas av ut- eller tillbyggnad. Inte heller kommer man sig kanske för att bege sig till kommunens information eller till biblioteken där planerna ibland presenteras.
Varför inte sätta upp skärmar med planerna för ett särskilt område? Det kan man göra på ett enkelt sätt i anslutning till busshållplatserna eller till centralt belägna platser dit många kommer, exempelvis torg som Västertorg, Torbjörns-torg eller Hjalmar Brantings torg. Det vore ett enkelt sätt att hålla Uppsalaborna informerade om vad som händer i staden.
En annan fråga som det finns starka skäl att fortsätta tjata om är trafikförsörjningen i staden. De kommande decennierna blir påfrestande för Uppsalas invånare. Ska det byggas ut i den omfattning som planeras i dag kommer det att fortsätta bli olidligt långa bilköer, framför allt i rusningstid.
Bilen är fortfarande det mest valda fortskaffningsmedlet och det innebär att de andra trafikantgrupperna får anpassa sig till bilismen. Det medför trafikstockning och långsam fart särskilt på mornar och kvällar när alla har bråttom till jobbet eller hem. I många år har det talats om att kollektivtrafiken borde ha företräde i korsningar och så vidare men lösningen för ett sådant system verkar sitta långt inne.
Den ultimata lösningen är ju spårväg som nu förefaller ha kommit in i en avgörande beslutsfas. Spårväg kan medföra att kollektivtrafiken blir mer attraktiv så att fler avstår från att ta bilen till jobbet. Men framför allt bör kollektivtrafiken vara inplanerad redan när bostadsområdena börjar byggas.
Kersti Kollberg
Fristående kolumnist