Få invänder mot detta – i teorin. I praktiken ser det helt annorlunda ut. Där dominerar biltrafiklösningar på ett uppenbarligen oreflekterat vis. Hur ska man annars kunna förklara situationen för Lindbackenområdet, beläget en knapp mil utanför Uppsala.
De vuxna som bor i det ständigt växande småhusområdet förutsätts alla ta bilen när de lämnar sitt hem - om de inte vill gå ett antal kilometer ut till väg 288 där UL:s regionbussar passerar. En biljett in till staden är dessutom dyrare än den vanliga stadsbiljetten.
Låt en linjebuss köra in i området då, kan man tycka. Visst! Problemet är bara att det inte går eftersom gatorna i det nybyggda området är så smala att två normalbreda bilar har svårigheter att mötas. Ett bostadsområde byggt på 2000-talet utan tanke på kollektivtrafik! Obegripligt.
Denna uteblivna kollektivtrafiklösning väcker frågor inför den kommande gigantiska utbyggnaden av Uppsala, från dagens nära 220 000 Uppsalabor till 350 000 i mitten av seklet. Det nyligen klubbade Uppsalapaketet där kommunen förbinder sig att bygga 33 000 nya bostäder företrädesvis i stadens södra delar vilar på en kommunal utbyggnad av kollektivtrafiken med en spårvägslösning som staten betalar hälften av. Spårvägen dras på en bro över Årike Fyris vid Ultuna, med förgreningar till bland annat Resecentrum.
Vad händer nu om det blir maktskifte i höstens val i Uppsala? De borgerliga partierna är sinsemellan oense. Moderaternas Fredrik Ahlstedt tycks acceptera en spårlösning liksom KD, men Liberalerna och Centern är emot. Frågan är då om det går att få enighet över blockgränsen eller om hela paketet kommer att slitas upp. Det återstår att se.
Det är egendomligt att Liberalerna och Centern inte kan se fördelarna med spårväg i Uppsala. Det tycks vara de höga investeringskostnaderna som skymmer sikten. Partierna verkar inte vilja se att spårvägen är oslagbar när det gäller ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Dessutom är spårvagnens kapacitet åtminstone dubbelt så hög som bussens. Ett 36 meter långt spårvagnssätt fraktar 2 000 passagerare i timmen medan en 18.5 meter lång ledbuss tar 900. Spårvagnen kräver också färre förare än bussen.
Spårväg har även andra fördelar: miljön kring spåren blir attraktiv, både kommersiellt och för bostadsbyggande. Spårväg har vidare stora plusvärden när det gäller bekvämlighet, och exempel från Norrköping visar att det går att minska på färdtjänsten. Det är lättare för rullstolsburna att ta sig in i en spårvagn där insteget är lågt.
Uppsalas blå spårvagnar skrotades 1955 då hoppet fästes till bilismen. Det var ett misstag. Låt de blå vagnarna återuppstå i 2000-talets tappning.
Kersti Kollberg
Fristående kolumnist