Uppsala får räknas dit, med en befolkning på cirka 220 000 i dag och med en utökning till kanske 350 000 vid den nuvarande planeringshorisonten, år 2050. Uppsalas bostadsplanerare och byggbolag har vaknat upp ur den våta drömmen om ständig tillväxt och stor osäkerhet om utvecklingen de närmaste åren råder. Detta, parat med en uppenbar avmattning av handeln i innerstaden, borde leda till viss nervositet hos kommunpolitikerna.
Uppsalapaketet, den överenskommelse mellan staten och Uppsala kommun som innebär att Uppsala ska bygga över 30 000 bostäder fram till 2050 vilket gör 10 000 bostäder varje år, måste ju följas. Som motprestation har staten lovat att ordna fyrspår till Stockholm samt att bidra till spårvägssystem i de södra stadsdelarna.
Av löftena är den fyrspåriga järnvägen viktigast. Utan fungerande kollektivtrafik till huvudstaden är risken för fortsatt stagnation stor. Med en stagnerad bostadsproduktion och en väntad lågkonjunktur är nu fältet helt öppet för nya idéer och lösningar.
En dellösning vore att lägga ned planerna på utbyggnaden av Eriksberg. Redan nu är de mest vidlyftiga planerna på att trycka in en helt ny stadsdel på flera tusen bostäder i de befintliga bostadsområdena hejdade. Hundra nya bostäder om året i tio år är det senaste budet. Det måste dock innebära en avsevärd skillnad mellan att förtäta den gamla 1950-talsstadsdelen och att bygga nytt på obebyggd mark söder om staden vid Ulleråker och Ultuna. Allt talar för att det är mer attraktivt och även mer lönsamt att bygga i de södra stadsdelarna, också med hänsyn taget till ett nödvändigt befolkningsunderlag för spårbunden kollektivtrafik.
Kritiken mot en förtätning av Eriksberg har varit stark och välartikulerad. En kritisk synpunkt är just själva förtätningen och den påverkan som väntas på 50-talsbebyggelsen. Hela Eriksbergs karaktär med blandad bebyggelse, luftigt utspridd i området äventyras. Till stadsdelens karaktär hör också ett antal skogspartier. Visserligen har Eriksbergsborna nära till såväl Stadsskogen som Hågadalen-Nåsten men grönskan som omger bebyggelsen har ett odiskutabelt värde för de boende. Det värdet riskerar att försvinna.
En annan kritik är att de bostadsområden som enligt planerna ska omvandlas/förtätas uteslutande är hyresbostäder. Boende i hyresrätter blir mer utsatta för oönskade förändringar än vad som gäller för boendet i bostadsrätter. Visst måste ägare av hyreshus kunna utnyttja sin äganderätt till förändringar men i fallet med planerna för Eriksbergs förtätning blir konsekvenserna för dem som bor i hyresrätter oproportionerligt stora.
Bättre befolkningsunderlag för servicen runt Västertorg har varit ett argument för förtätningen. Det väger dock lätt mot de uppenbara nackdelarna av förtätningen.