Uppsala framhölls som en förebild vad gäller hållbara transporter och rörlighet och ansågs också ha ett gott ledarskap vad gäller klimatarbetet. Det var vackra ord men också rättvisa. Utmärkelsen är därför också förpliktigande. Det gäller att fortsätta på samma ambitiösa väg så att målet att lokala transporter och energianvändning ska vara fossilfria senast 2030. Alltså om tolv år.
Vilka är då förutsättningarna för Uppsala att nå målet? Hyfsat bra, tror jag, i varje fall när det gäller de direkt kommunalt styrda verksamheterna och det som ryms inom det så kallade klimatprotokollet, det som omfattar företagen, universiteten, institutionerna.
Däremot finns det fog för viss oro när det gäller de enskilda persontransporterna, alltså privatbilismen. Alltför många tar bilen till jobbet, bion eller föreningen, vilket gör att utsläppen från trafiken fortfarande är för höga. Hur ska det bli när Uppsala växer med flera tusen invånare varje år? Kollektivtrafiken har ännu inte lyckats åstadkomma det täta nät av transporter som gör att människor väljer bussen i stället för bilen. Går bussen för sällan och är det alltför långt att gå till hållplatsen ligger det när till hands att ta bilen – särskilt som det många gånger blir billigare.
Är då det så kallade Uppsalapaketet lösningen på problemet? Ja, delvis. Uppsalapaketet, den överenskommelse som träffats mellan Uppsala kommun, region Uppsala och staten, handlar ju inte bara om de efterlängtade fyra järnvägsspåren utan också om en nygammal lösning för Uppsala – spårtrafik.
Inriktningen på spårtrafik har gått trögt i Uppsala, trots ett visst intresse. Partierna är antingen rent emot spårväg, ganska tveksamma eller försiktigt positiva. Någon riktig nerv har det inte funnits. Men Uppsalapaketet innehåller just det mycket klara målet att utbyggnaden av de södra delarna i staden förutsätter spårväg, en utbyggnad som staten ska delfinansiera. Region Uppsalas kollektivtrafikförvaltning skissar på två spårvägslinjer från centrum och söderut – med en förlängning över Fyrisån vid Åriket. Linjerna ska gå genom de planerade nya bostadsområdena vid bland annat Ulleråker.
Kanske blir det så att det är de kommande Uppsalaborna som tros bosätta sig i de södra stadsdelarna som kan bidra till att de totala utsläppen från trafiken minskar. Spårvagnen har förutsättningar att lösa människors transportbehov så väl som att bilen behövs mera sällan. Utöver spårvagnens överlägsna kapacitet, jämfört med bussen, bekvämlighet och andra fördelar är också spårvagnen energieffektiv. En dieselbuss förbrukar 0,060 kilowattimme per så kallad platskilometer medan spårvagnen drar 0,017 kWh. Med nya energilagringssystem kan spårvagnens energiförbrukning minska med en fjärdedel. Uppsalas framtid ligger i spåret.