Orsakerna är väl kända: större restriktioner i bankernas bostadslånesystem, svag förmåga hos byggherrarna att motsvara sjunkande krav på hög bostadsstandard och därvid svag matchning av utbudet och efterfrågan. Kort sagt, många som söker bostad har inte råd med de bostäder som byggs. Denna timeout ger möjlighet till eftertanke, inte bara för byggherrarna utan också för stadsplaneringen i Uppsala.
Den väntade utbyggnaden av Uppsala ska ju enligt de senaste årens beslut ske i de södra delarna av kommunen. Eriksberg, Ulleråkersområdet och Ultuna ska byggas ut och i samband med det ska också det så kallade Uppsalapaketet förverkligas; paketet innebär att staten bygger fyra spår mellan Uppsala och Stockholm och ger bidrag till trafiklösningar i de södra stadsdelarna.
Dessa planer förefaller näst intill huggna i sten. Spårväg mellan centrum–de södra stadsdelarna–Bergsbrunna station ska byggas, en spårväg som ska gå över den omdebatterade bron över Åriket.
Än så länge har ingen dristat sig att föreslå att utbyggnaden av Uppsala söderut ska ske på den östra Fyrisstranden, i Åriket. Det finns dessbättre vissa hinder. Beståndet med kungsängsliljor är fredat som riksintresse och naturreservat, men däremot kommer fågellivet i Åriket att störas om den ovan nämnda bron förverkligas.
I argumenten för bron heter det att bron bara ska trafikeras av kollektivtrafik och då spårväg samt cykel – som om bron blir mindre störande bara för att trafiken är av kollektiv art! Dessutom går det att i detalj förutse debatten om vilka trafikslag som ska få finnas på bron. Och har man satt ned foten med en bro över området är risken stor att fältet öppnas för fler intrång.
En del i diskussionen är ännu inte slutgiltigt utformad och det gäller det föreslagna världsarvet i området. Sverige har ett stort antal världsarv på Unescos lista men förslaget, som ligger på Unescos så kallade tentativa lista, är av ett nytt slag. Förslaget handlar om uppkomsten av den systematiska botaniken, knutet till Carl von Linné och hans gärning. Det är det första förslaget om ett vetenskapshistoriskt minnesmärke och det finns en viss förhoppning om att det så småningom ska kunna gå igenom. Än så länge är det långt ifrån klart. Förslaget ligger hos Icomos, det internationella organet för bevarande och skydd av kulturarv, för utredning men i Uppsala finns det idéer om att kanske skynda på processen genom att gå andra vägar.
Skulle Åriket och de så kallade Linnéstigarna upphöjas till världsarv skulle hela området få en högre status. Uppsalaborna skulle bättre förstå Linnés vetenskapliga gärning genom att bokstavligen se exempel på den. Kanske skulle det också gå in i Uppsalapolitikernas medvetande att Åriket är unikt och att det bör hanteras med tanke på detta.