Regeringen lämnade i början av juli förslag om att inkorporera FN:s barnkonvention i svensk lag. Internationella konventioner gäller inte omedelbart inför svenska myndigheter och domstolar utan måste göras till svensk lag vilket kan ske på två sätt: transformation där svenska lagbestämmelser ändras så att de överensstämmer eller genom inkorporation där konventionstexten helt eller delvis gäller som svensk lag. Med undantag av Europakonventionen om mänskliga rättigheter så har Sverige valt transformation.
Det finns risker med förslaget om inkorporering: oförutsägbarhet och en förskjutning av makten över centrala välfärdsfrågor från folkvalda, politiska församlingar till domstolar.
Sverige har redan omfattande och generös lagstiftning till förmån och skydd för barn. Många av de fall som kan komma att påverkas av barnkonventionens inkorporering rör förvaltningsbeslut. Därför är det berättigat att lyssna på de domstolar som hanterar överklagande av sådana beslut.
Kammarrätten i Stockholm skriver: ”Barnkonventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och har i många fall inte alls den precision som svenska förvaltningsmyndigheter och domstolar är vana vid från svensk lagstiftning och som krävs för en enhetlig och förutsägbar tillämpning”.
Ett exempel är artikel 6 som skyddar barnets rätt till liv. Samtidigt anger konventionens inledning att barnet ska ha rättsligt skydd såväl före som efter födseln. Det är svårt att förutsäga vilka konsekvenser bestämmelsen kan få konsekvenser vad gäller svenska kvinnors rätt till abort.
Ytterligare en svårighet är att barnkonventionens originalspråk är arabiska, franska, kinesiska, ryska, engelska och franska. Det är dessa originaltexter, inte den svenska översättningen, som blir gällande svensk lag vilket kan skapa ytterligare svårigheter för enskilda tjänstemän.
Genom inkorporeringen kommer det ytterst vara svenska domstolar som ska avgöra hur vaga formuleringar i konventionen ska tillämpas,. Det kan beröra stöd och service till barn med funktionsnedsättning, barn i migrationsprocessen och rätten att välja skola. Det kan röra stora ekonomiska åtaganden för stat och kommun där barns legitima intressen vägs av politikerna mot annat som äldreomsorg, vuxna funktionsnedsatta och sjukvård. Det är svårt att se hur domstolar i enskilda mål ska kunna ta hänsyn till svåra ekonomiska prioriteringar inom välfärdsstaten. Flera av de domstolar som deltagit i remissförfarandet har avstyrkt förslaget. Med andra ord: politiker vill flytta makt bort från sig själva till domstolar som ej vill ha denna makt.
Det vore bättre om riksdagen ändrar enskilda lagbestämmelser som eventuellt strider mot barnkonventionen, prioriterar i ekonomin och avstår från att ordagrant kopiera in barnkonventionen i svensk lag.