När detta skrivs är senaste nytt att USA:s president Donald Trump har godkänt en plan för krig mot Iran, men att han fortfarande vill ge ayatollahregimen en chans att kapitulera. Under tiden strömmar de militära styrkorna in i regionen. USA tycks verkligen redo att ge sig in i kriget på Israels sida, men Trump håller ett litet fönster öppet: om Iran bara sträcker vapen och skrotar sin urananrikning kan angreppet förhindras.
Det är förhandlingstaktik, naturligtvis, från en man som älskar att utmåla sig som världsmästare i förhandlingskonst. Och det är möjligt att tricket lyckas. Men i så fall kommer det bero mer på att Israels militära snille har ställt den iranska statsledningen inför fullbordat faktum, än på Trumps sinne för diplomati – ty förhandlingsmästaren själv är sannolikt det största hindret för ett avtal.
Låt oss dra oss till minnes hur detta började: med att Trump år 2018 rev upp ett USA-förhandlat avtal om Irans kärnteknikprogram. Man kan anse avtalet bra eller dåligt, men det var underskrivet och Iran hade gjort kännbara eftergifter i utbyte mot sanktionslättnader. Enligt IAEA:s inspektörer höll iranierna pliktskyldigt sin del av överenskommelsen, men det struntade Trump i: han kastade avtalet i papperskorgen, återupptog sanktionerna och anträdde vägen mot dagens konflikt.
Andra USA-ledda förhandlingar i vilka Iran haft intressen har tagit en liknande vändning.
Strax innan Trump blev president igen i januari 2025 hade USA åtagit sig att övervaka ett vapenvileavtal mellan Israel och den Iranstödda Hezbollahgerillan i Libanon. Men när Israel började bryta systematiskt mot överenskommelsen ryckte Trump på axlarna. Israel fick fortsätta bomba trots att eldupphör skulle råda.
Det gick inte bättre med det andra fredsavtal Trump ärvt från sin företrädare, mellan Israel och Hamas i Gaza. Israel återupptog kriget och ströp matförsörjningen till två miljoner civila. Trump var vid det laget var upptagen med att göra egna avtalsstridiga utspel: att Gaza skulle rensas på palestinier, överföras i amerikansk ägo och byggas om till kasinoriviera.
Man kan gilla eller ogilla även dessa avtal, men var och en lär förstå hur Trumps förhandlingskonst uppfattas i Iran.
Vilken iransk ledare vågar i dagsläget lägga sitt öde i USA:s händer? Hur ska USA kunna övertyga Iran om att byta sina urancentrifuger mot trygghet från israeliskt angrepp, när det enda iranierna sett av Trump som avtalspartner är att han antingen själv bryter alla överenskommelser eller låter Israel göra det?
Man är, kort sagt, man inte förhandlingskonstnär bara för att man ständigt gör diplomatiska tavlor.