Våren i det akademiska Uppsala är en mycket speciell period. I takt med att blommor och träd börjar mobilisera för att explodera i all sin färgprakt, så mobiliserar det akademiska Uppsala för en minst lika intensiv, men avsevärt mer introvert fas.
Jag, som till vardags arbetar i näringslivet, blir ofta imponerad av den kraft som finns i det akademiska Uppsala under våren. Låg mig exemplifiera med min egen familj under den senaste påskhelgen. Sonen hade en tentamen dagen före skärtorsdagen, så veckan innan var han inte kontaktbar. Det är inte lätt att planera en påskhelg med någon som befinner sig i en tentabubbla.
Dottern däremot hade sin tentamen direkt efter påskhelgen, så hon försvann in i sin tentabubbla lagom till att familjen hade installerat sig i sommarhuset. Maken ägnade stora delar av helgen åt ett sakkunniguppdrag, så när han dök upp vid middagsbordet var han delvis kvar i sin granskningsbubbla.
För en utomstående framstår troligen våra familjesamtal som ytterst introverta och nördiga. Flera mycket specifika ämnen behandlas – ofta parallellt. Det är inte ovanligt att någon svarar med ett helt annat ämne. Det blir ofta fallet när någon familjemedlem har det extrema fokus som måste uppbringas under vissa perioder. Våren är ofta en sådan period.
Men jag tror inte att vår familj är unik, i alla fall inte i Uppsala. Här finns gott om studenter som just nu är på väg in i vårens examinationsbubblor. Här finns också gott om forskare som för tillfället färdigställer artiklar och böcker, för att så småningom kunna ta semester.
I en värld där ryckigheten i Trumps senaste kommentarer på hans egna sociala medieplattform Truth Social styr både världspolitiken och världens börser känns det befriande att det akademiska tänkandet trummar på med samma introverta och beslutsamma fokus som det alltid gjort. Den genomtänkta och långsamma tanken kommer alltid att vinna över det ogenomtänkta och impulsdrivna agerandet – det beteende som verkar råda i världens mäktigaste land. Därför är det en stor tröst att Harvard beslutat sig för att ta kampen mot idiotin. Jag är övertygad om att lärosätet kommer att stå som vinnare i den kampen.
Denna vår är jag därför extra stolt över att vara Uppsalabo. När jag ser alla studenter som sitter djupt försjunkna i sina böcker på Uppsalas bibliotek och kaféer värmer det mitt hjärta. I det introverta och akademiska finns trots allt hopp om framtiden.
Och när vårbaler och middagar når sin kulmen i slutet av maj, när studenterna intar Uppsala med sina vackra högtidsdräkter, då kommer jag att glädjas över att Uppsala är ungdomens, hoppets och framtidens stad.