Den gamla spårvägen spökar i Uppsala

Det tycks inte spela någon roll hur mycket det talas om spårvägen i Uppsala – många undrar ändå om det alls blir någon spårväg i stan.

Förberedelserna märks men den kommande spårvägen är omdiskuterad inte bara inom politiken utan också på många andra håll. Det beror i första hand på att det inte finns någon politisk enighet om projektet. Moderaterna lovar att stoppa bygget om de vinner valet 2026. Opinionen bland Uppsalaborna är också delad.

Många ser spårvägen inte som en modern lösning på kollektivtrafikens behov utan mera som ett verklighetsfrämmande eller rentav anakronistiskt inslag i Uppsalas stadsbild. Uppenbarligen spökar fortfarande gnisslet och skramlet från de spårvagnar som trafikerade Uppsalagatorna fram till 1953. 

Det är över 70 år sedan.

Många vänder sig mot de höga kostnaderna för spårvägen. Som många vet är projektet en del av det så kallade fyrspårsavtalet i vilket staten betalar ungefär 3 och av de 6 miljarder projektet kostnadsberäknas till i dag. Förvisso är det höga investeringskostnader. Det kritikerna glömmer är att Uppsalas utbyggnad måste utvecklas i hållbar riktning även om befolkningsutvecklingen stagnerat något.

Vidare försörjer inte dagens kollektivtrafik alla invånare i kommunen. I staden och i de närmaste ytterområdena är trafikförsörjningen tillräckligt bra men sämre ute på landsbygden. De stora tätorterna är försörjda med buss eller tåg men i Uppsalas glesbygd är det naturligt nog sämre. Alla Uppsala kommuns skattebetalare har rätt att kräva service, även de som har långt till närmaste busshållplats. 

Ett tredje skäl till motståndet mot spårvägen kan vara att spårtrafiken är en lösning för en okänd framtid. Spårsträckningen angör Uppsalas mest folkrika stadsdel Gottsunda men inte den stora innerstaden eller de östra, norra eller västra stadsdelarna. Spårvägen ska i stället betjäna stora arbetsplatser och de ännu obebyggda områdena i sydöstra staden. De som ska få nytta och glädje av spårvägen är ännu okända för dagens Uppsalabor.

Så majoriteten i Stadshuset har en läxa att göra, att mer energiskt upplysa om orsakerna till och därmed fördelarna med spårväg. Dessutom måste det informeras om att spårväg kostar mycket i investering men i längden är mer ekonomisk än andra trafikslag. Ett spårvagnssätt tar exempelvis upp till tre gånger så många passagerare som en ledbuss. Och spårväg går i sina spår, oberoende av övrig trafik och väderlek. Att informera på kommunens hemsida räcker inte. Det behövs mer medborgartillvänd information.