När ord stelnar till formler är det läge att bli misstänksam. Se upp med dessa praktexempel: ”samverkan” och ”leverera”. Det förstnämnda har blivit floskel nummer ett i offentlig sektor. Inget problem är för stort eller litet för att inte kunna lösas genom samverkan. Nittio procent av gångerna handlar det om snömos, eller värre.
Jag har modererat hundratals debatter om samhällsfrågor och lyssnat på många fler. Numera ställer jag sekundvisaren för att se hur länge det dröjer innan nyckelordet dyker upp.
Om samverkan var svaret på alla Sveriges utmaningar (ett annat ord att akta sig för) så skulle vi inte ha några över huvud taget. Allt hade redan ordnat sig.
Så vad handlar det om, egentligen? Att myndigheter måste kommunicera med varandra och koordinera sina insatser är så självklart att det knappt behöver sägas. I de flesta fall signalerar betoningen på samverkan något annat, ganska oroväckande.
Alla är rädda för att göra fel, det är mänskligt. Ingen vill hamna i Uppdrag granskning eller på Aftonbladets förstasida. Skräcken för att bli sittande med Svarte Petter när något gått snett, oron för ansvaret, väger ofta tyngre än drivet att göra rätt och ta initiativ.
I många viktiga verksamheter har det blivit en ond cirkel. Ta polisen, skolan eller psykiatrin. Uppgifter så knepiga i dagens komplicerade värld att man aldrig kommer att nå ända fram. Ensidig kritik leder lätt till passivitet, och gör det ännu svårare att rekrytera duktigt folk.
Under pandemin började presskonferenserna ofta med att olika myndigheter förklarade vad de inte hade ansvar för. Sedan stod samverkan som spön i backen. Så vem skulle göra själva jobbet?
Likadant med ordet ”leverera”. Det började i London med standardfrasen ”Delivering for the British people”, och har spritt sig som engelska sjukan i svensk politik.
Tag varning av britterna. Premiärminister Rishi Sunak kan inte säga en mening utan tomma löften om leverans, och opinionssiffrorna blir därefter. I desperation levererar han till sist en utrikesminister, föregångaren David Cameron, som i sin hybris, cynism och nonchalans levererade folkomröstningen om Brexit.
Det enda som levererades där var isolering, stagnation, arbetskraftsbrist och nostalgi om imperiets svunna storhetstid. Samverkande svenska politiker som lovar att leverera än det ena, än det andra, kan te sig harmlösa i jämförelse. Men glöm aldrig att det är du och inte dom som står för den verkliga leveransen, genom att arbeta och betala skatt.