Här på ledarplats har vi ofta ifrågasatt Uppsalas rödgröna styres prioriteringar. På samma sätt som vi med liberal utgångspunkt återkommande kritiserat oppositionen i kommunen. Det kommer vi självklart att fortsätta med.
Men.
På en viktig punkt förtjänar firma Pelling, Eskilsson och Smedberg beröm. När de tre gruppledarna och kommunalråden från Socialdemokraterna, Miljöpartiet respektive Vänsterpartiet i september presenterade sitt budgetförslag för Uppsala kommun 2024 var det tydligt att de förstått något viktigt: politik handlar om att prioritera.
Det är en insikt som inte verkar ha nått de rödgröna kollegerna i Stockholms stadshus. För där man i Uppsala lägger fram en budget som tydligt stramar åt i vissa delar av verksamheten för att kunna satsa i andra, dessutom utan att skylla ifrån sig på regeringen, gör man i Stockholm tvärtom.
I en debattartikel i Aftonbladet förklarar de rödgröna borgarråden Karin Wanngård (S), Clara Lindblom (V) och Åsa Lindhagen (MP) att de i sitt budgetarbete har ”vridit och vänt på varenda krona”, men att de kommit fram till att de kommer att behöva höja kommunalskatten för att kunna hedra vallöftet att ”försvara välfärden, tryggheten och klimatet”.
De passar också på att ge regeringen skulden för skattehöjningen: hade bara regeringen ökat statsbidragen mer, hade man inte behövt höja skatten heter det.
Att en rödgrön politisk församling passar på att markera mot en borgerlig regering är för all del förväntat. Men det är oansvarigt och på gränsen till skamlöst att göra simpel partiretorik av vad som egentligen är en ovilja att prioritera bland de egna utgifterna. Stockholms stads budget är enorm, för 2023 år budgeterades skatteintäkter på drygt 59 miljarder kronor. Den föreslagna skattehöjningen motsvarar knappt 1,4 procent av vad man förväntas få in i skatt under 2024.
Det hade inte varit några problem att hitta motsvarande summa i den gigantiska budgeten, utan att tvingas skära ner på förskola, skola och äldreomsorg, som nu antyds.
Stockholms kommunpolitiker skulle behöva göra två saker. För det första sluta skylla ifrån sig och inse att man har ödet (och kommunens ekonomi) i de egna händerna. För det andra borde finansborgarrådet Karin Wanngård slå en signal till partikollegan Erik Pelling.
För säga vad man vill om hur det rödgröna styret i Uppsala prioriterar – det prioriterar i alla fall. Frestelsen har säkert varit stor både att höja skatten och skylla allt på regeringen. Men man har valt en annan väg än partikamraterna i Stockholm. Man har valt att ta ansvar.
